Förbundsstyrelsens blogg

Du är viktig för vår gemensamma kamp

Skriven av den i Förbundsstyrelsens blogg

Du, ja just du, är viktig! Du kan vara medlem, sitta i någon av våra föreningars eller förbundets styrelse. Kanske är du en av våra allierade eller du är en av många som är intresserad av dövrörelsens arbete. Att ensam på egen hand kämpa är oerhört tungt men om vi alla, var och en och just du, går ihop och enar oss i vår gemensamma kamp blir det lättare. Därför är du viktig. Vad kan vi göra och åstadkomma tillsammans? Vi kan flytta fram gränserna och uppnå skillnad. Vilka gränser ska vi flytta och inom vilka områden? SDR:s kongress i juni har beslutat om en ny förbundsstyrelse och behandlat motioner som styr vilka frågor som ska prioriteras. Besluten om motionerna vävs in i vårt gemensamma handlingsprogram, som kommer att forma SDR:s arbete framöver. Men förbundet gör inte arbetet själva utan även föreningar på lokal och regional nivå behövs. Andra aktörer behövs också i arbetet. Vi tillsammans kan förflytta gränserna framåt.

Vad ska vi jobba för och med? Det är inte OK att teckenspråkets status försämras och att teckenspråk inte är självklart i olika situationer. Det ska vara självklart att satsa på och använda teckenspråk. Idag sker det allt för ofta att rätten till teckenspråk prioriteras lägre och att vi hänvisas till att ekonomiska förutsättningar måste finnas. Teckenspråk är en grundläggande rättighet. Det är inte OK att vi idag tvingas leva med ett förkastligt tolksystem, där vi utsätts för diskriminering och vår delaktighet inom arbetsmarknad, fritid och sjukvård begränsas. Vi kan inte acceptera regeringens fortsatta förhalning om tolktjänsten som medför att många döva och hörselskadade utsätts för diskriminering i sin vardag. Det kan vi omöjligen acceptera. Det finns lagstiftning men räcker det? Tyvärr är det många gånger inte tillräckligt och vi måste nu eliminera all diskriminering som sker. Det är inte OK att många döva inte får jobb eller inte kommer in på önskade utbildningar, eftersom det inte finns tolk.

Hur gör vi då? Vi alla viktiga individer ska enas och hjälpa varandra. Tillsammans ska vi motverka diskriminering och värna om teckenspråkets status. Genom att anmäla, påpeka, säga ifrån, synliggöra och protestera mot diskrimineringen. Vi ska hjälpa varandra att tala om för omvärlden hur vi vill att samhället ska vara och fungera. Det finns mycket forskning och faktaunderlag som kan gynna våra frågor om vi alla delar med oss, använder och sprider dem. På så sätt kan samhället få kunskap och ökad förståelse för vår situation.

Den nya förbundsstyrelsen har ett arbete under kongressperioden framför sig och det här var mina tankar om hur det arbetet och vår gemensamma kamp kan formas och genomföras. Men glöm inte – DU är viktig!

Hoppas vi två får tillfälle att träffas framöver, kanske under Dövas Dag eller när jag kommer och besöker föreningar landet runt.

Last modified den Fortsätt att läsa
Träffar: 11389

Teckenspråket är som syre för mig

Skriven av den i Förbundsstyrelsens blogg

 Jag minns inte min barndom och jag växte upp utan språk. Efter många turer till BVC i Pajala och Barnkliniken i Boden rekommenderades, några månader före min 4-årsdag, talträning i en nivåbedömning. Hörseltestet någon dag senare gav besked. Besök av hemvägsledaren med stöd och uppmuntran. Jag började på förskolan och min förskolelärare försökte med gester och blickar. Nej, teckenspråk kom att bli räddningen för oss och ett utmärkt verktyg för min förskolelärare Monica i hela sitt yrkesliv. När jag kom till Dövskolan i Härnösand teckande alla, men ”tecknad svenska” var finare, enligt lärarna. Jag var vilse i språklandet och fick en negativ självbild av mig. Jag kämpade med svenskan och böckerna blev min räddning, eftersom jag var mycket ensam när jag var hemma. Senare började några döva förebilder jobba på skolan som såg och pratade med oss. De berättade om dövhistoria och teckenspråk. Dövföreningen var mer spännande än simträningen och det blev bannor från fritidspersonalen. Jag minns känslan ännu idag.

Gymnasieskolan i Örebro blev inte vad jag tänkt mig. Många kunde inte teckenspråk. Jag engagerade mig ännu mer, nu i elevkåren. Vi ville förändra skolsystemet genom SDU, numera SDUF. Engagemanget ledde mig till den teckenspråkiga folkhögskolan, Västanvik. Efter två år i Örebro fick Västanviks Folkhögskola fostra och utbilda mig till en stolt teckenspråkig döv individ. Sedan dess har jag arbetat med och för teckenspråket och idag är jag lärare i teckenspråks- och dövblindtolkning vid Västanviks folkhögskola.

Rätten att uttrycka sig och använda teckenspråk hela livet och på alla arenor i samhället förtjänar mer respekt. I vuxen ålder hamnade jag i det jobbiga utanförskapet igen. Hur kunde det hända? Ögonsjukdomen Ushers Syndrom gjorde det möjligt. Omgivningen förstod inte att min syn försämrats och teckenspråk via händerna, det vill säga taktilt teckenspråk, var nödvändig. Jag sökte mig till Förbundet Sveriges Dövblinda, FSDB. Äntligen hittade jag hem och träffade nya vänner i samma situation som jag. Vänner och dövblindtolkar lärde mig taktilt teckenspråk och jag kom tillbaka till ”dövvärlden” som Anne-Maj. Det var och är fortfarande tufft kan jag erkänna. Även ute i samhället behöver jag få taktilt teckenspråk och det räcker inte med dövblindtolkar via landstinget. Jag behöver mer, därav min ansökan om personlig assistent som nu ligger uppe i kammarrätten mot Leksands Kommun. Jag är inte ensam - många personer med dövblindhet är i samma situation som jag.

Claes Möller, professor och verksamhetschef hos Audiologisk forskningscentrum, AudF vid Universitetssjukhuset i Örebro anser att alla döva med CI har nytta av att lära sig teckenspråk som ett andra språk. Hjärnan har nytta av att kognitivt bearbeta såväl syn- som hörselintryck vilket stimulerar hjärnan. Vid dövblindhet där synen gradvis försämras, och kanske också hörseln, är det extra viktigt att lära sig teckenspråk. Det är lättare att gå över till taktilt teckenspråk om man har lärt sig det visuellt först och man har ytterligare en säkerhet om CI går sönder. Dessutom tränar man sin taktilitet vilket kan vara viktigt vid punktskriftsläsning. Jag andas syre och lever med teckenspråket likt som syre. Därför behöver jag syre

Last modified den Fortsätt att läsa
Träffar: 9323

Teckenspråkslärare – ett framtidsyrke

Skriven av den i Förbundsstyrelsens blogg

TECKENSPRÅK – EN HÅLLBAR FRAMTID är temat för förbundets kommande kongress i juni samt förbundets förslag till handlingsprogram 2018-2021. Att ha tillgång till språk och fungerande kommunikation är grundläggande i våra liv och en viktig förutsättning för att uppnå en god livskvalitet. Rätten till teckenspråk måste stärkas på olika sätt, bland annat genom tillgång till teckenspråksmiljöer, teckenspråk som undervisningsspråk och modersmål uppnår vi döva bättre förutsättningar för ett bra liv. Det gäller också våra anhöriga till exempel CODA (Children of Deaf Adults).

Precis som nyheten om bristen på modersmålslärare i samiska, vilket uppmärksammades i bland annat SVT den 3 april, är det en stor brist på teckenspråkslärare idag. Bristen begränsar förutsättningarna för personer att lära sig teckenspråk. Framför allt slår det hårt mot barn med hörselnedsättning som inte får möjligheten att utveckla kunskap i teckenspråk.

Idag finns det ingen utbildning med examensrätt för teckenspråkslärare och det kan vara ett stort hot mot teckenspråket som språk. Yrkeskategorin teckenspråkslärare bör domineras av döva som, efter genomförd utbildning, kan undervisa i ämnet teckenspråk. Vi har, genom SDR:s projekt Döva tolkar och översättare, sett och återigen fått bekräftat att döva som har teckenspråk som modersmål har en genuin språkkänsla och unika kompetenser. Det är lika viktigt i yrket som teckenspråkslärare då denna speciella kompetens kommer väl till användning och läraren samtidigt blir en språklig förebild. Särskilt viktigt är det för barn i skolor där teckenspråkiga förebilder saknas. Att det fortfarande idag saknas en teckenspråkslärarutbildning som möter de krav som ställs inför anställning på skolor är ett oacceptabelt strukturfel.

Vi behöver jobba med att stärka det svenska teckenspråkets ställning i svensk lagstiftning och skapa reella förutsättningar för att stärka tillgången till språket och möjligheten att lära sig teckenspråk. Det är här teckenspråkslärare kommer in i bilden och vi behöver dem nu mer än någonsin! Jag är övertygad om att teckenspråklärare är ett framtidsyrke.

Det skall vara självklart att döva och hörselskadade barn – oavsett om de använder hjälpmedel eller inte – ska ges möjligheten att lära sig teckenspråk. Det förekommer attityder om att barn med hörselnedsättning och deras familjer inte behöver eller ska lära sig teckenspråk. Dessa attityder grundas helt på okunskap och fördomar om teckenspråk. Därför blir jag särskilt glad när föräldrar till döva och hörselskadade barn står på sig, lär sig teckenspråk och delar med sig sina erfarenheter. De vill, liksom vi, säkerställa en bra start i livet för barnen genom att lära sig teckenspråk.

En starkare rätt till teckenspråk innebär att ingen ska ställas utanför och att alla som vill och behöver teckenspråk ska få det. Rätten till teckenspråk ska gälla alla oavsett hörselstatus, skolval, bakgrund, bostadsort och ålder. Vi har ett gemensamt ansvar att förverkliga förbundets handlingsprogram vars målsättning är en hållbar framtid där rätten till språk, kommunikation, utveckling och delaktighet säkerställs, både för vår generation och för kommande generationer.

Last modified den Fortsätt att läsa
Träffar: 7995

SDR:s arbete med teckenspråkig litteratur

Skriven av den i Förbundsstyrelsens blogg

Hej!

Jag heter Anne-Maj Magnström och sitter i SDR:s styrelse. Här berättar jag om en av flera frågor vi bedriver just nu och det här handlar om teckenspråkig litteratur.

När Myndigheten för Tillgängliga Medier, MTM, bildade ett brukarråd år 2015 väckte vi redan frågan om teckenspråkig litteratur och vad MTM kan göra för att skapa tillgång till teckenspråkig litteratur. MTM svarade att de försöker och hade en utredning som gjordes av Helena Söderlund om förutsättningarna, finansiering och lade fram förslag om produktion av teckenspråkig litteratur. Produktionen kunde utföras av företag som översätter och producerar litteratur på teckenspråk. Rapporten hette ”Tid för teckenspråk” och blev klar i september 2013. Den användes till anslagsansökan från MTM till departementet.

MTM fick avslag år 2014 och 2015. Under tiden gång har SDR väckt frågan gång och gång. På senaste brukarrådet i januari fick vi information att MTM internt beslutat att göra ett pilotprojekt med några utvalda titlar av barn- och ungdomsböcker under 2017. Det är bra tycker SDR och vi kommer att bevaka frågan tillsammans med Sveriges Dövas Ungdomsförbund.

Last modified den Fortsätt att läsa
Träffar: 14357

Om mitt nya uppdrag

Skriven av den i Förbundsstyrelsens blogg

Henrik Sundqvist om sitt nya uppdrag inom förbundet, som tf förbundsordförande:

Med anledning av att vår förra förbundsordförande Hanna Sejlitz fick tjänsten som generalsekreterare inom förbundet så tog jag över rollen som tf förbundsordförande den 14 juli.

Det innebär en förändring både för mig personligen och för förbundet.

Det har varit och är en intensiv period nu när jag fram till 30 september avslutar mina arbetsuppgifter inom Stockholms Dövas Ungdomsråd samt förbereder till en bra övergång till den som skall ta över mitt arbete som ungdomskonsulent hos SDUR.
Samtidigt skall jag representera SDR i olika sammanhang.

Det är en upptrappning för mig hos SDR från 1 augusti fram till 1 oktober då jag blir tf förbundsordförande på heltid, det innebar att jag började med 20% i augusti och sen 50% i september. Mitt arbete under denna tid består mestadels av representation samt förberedelser.

Även om jag inte var beredd på att ta över posten som ordförande ser jag fram mot de utmaningar som det innebär att ta över efter Hanna Sejlitz. Det är ett stort ansvar men jag vet, bland annat som min tid som ordförande inom SDUF, hur roligt och stimulerande det är att arbeta med våra viktiga frågor både intressepolitiskt och på organisationsnivå.

Vi alla vet, hur bra Hanna Sejlitz har varit som SDR förbundsordförande då hon alltid varit tydlig med vad SDR kräver och vill inom det intressepolitiska arbetet.

Hon har dragit förbundet igenom den stora och tuffa omorganisationen samt lett SDR igenom en kongressperiod med ett stort förändringsprojekt Nya Vindar som krävt stora resurser från förbundet.

Mina mål under den korta perioden fram till juni 2017 är att;

  • Att SDR nu främst ser till att den nya organisationen skall vara en bra organisation där vi uppfyller våra medlemmars förväntningar, och även våra egna.
  • Att SDR skall lyckas med sina uppdrag som beslutades under kongressen 2013.
  • Att återkoppla till medlemmarna vad vi inom förbundet uträttar, och därigenom ge er, våra medlemmar möjlighet att följa mig i mitt arbete, samt att ge er inblick i våra anställdas arbeten.

Till sist men inte minst, ni dövföreningar, ni är otrolig viktiga för era medlemmar, även om inte alla dövföreningar har lika roll idag som tidigare.

Jag kommer tillsammans med förbundsstyrelsen samt kansliet se till att vi skall utvecklas till ett förbund där vi alla även ni medlemmar kan vara stolta över och stödja vårt arbete!

Ni är välkomna att kontakta mig, henrik.sundqvist@sdr.org, och SMS 0735-307207

Last modified den Fortsätt att läsa
Träffar: 17934