Ett fotografi och världen vaknade!

Skriven av den i Förbundsstyrelsens blogg
  • Teckenstorlek: Larger Smaller
  • Träffar: 36018
  • Skriv ut

Vi har en flyktingkatastrof i världen – inte den första och det har pågått under lång tid. Men ingen har riktigt vaknat tidigare. Vi lever i ett informationssamhälle och vi överöses av information jämt och ständigt. Blir vi till sist avtrubbade? Vi vill göra något, men vet inte hur?

Men ett fotografi tog oss ut ur handlingsförlamningen. Tänk vad är det som krävs för att få upp ögonen för orättvisor, missförhållanden och katastrofala situationer för människor. Ofta VET många – men något drastiskt måste hända för att någon tar initiativet – och GÖR något. Då hakar andra ofta på.

Nu ser vi handling. Flyktinggalor för att samla in pengar, handlingskraft för flyktingmottagande i EU, volontärhjältar som jobbar dygnet runt för att hjälpa flyktingar som kommer till Sverige, Facebook-aktioner och stor vilja bland allmänheten att bidra både med arbetsinsatser och ekonomiska bidrag. En person kan inte göra allt, men många kan göra lite och den samlade insatsen av många kan göra mycket.

Det har också gjorts fantastiska insatser av teckenspråkiga volontärer för att döva flyktingar ska få ett bra mottagande och information bland annat om att möjligheten att komma till Västanvik finns. Jag är stolt och glad över att Västanvik har det nationella uppdraget att ta emot asylsökande döva. Så att döva får en ärlig chans till en rättvis asylprocess. Att de får bättre förutsättningar att berätta sina asylskäl efter att de fått chansen att lära sig svenskt teckenspråk.

I den stora massan flyktingar finns döva. Både de som redan kommit till Sverige och de som fortfarande kämpar för att komma ifrån kaos, våld och mördande. Men också de som kämpar för att komma ifrån ett språkligt förtryck. Vilken information får de? Trängs de undan i konkurrensen att komma först över gränsen innan det blir stopp och stora murar byggs upp när de styrande tycker att "flyktingarna blivit för många"?

Vi har också döva som redan kommit till Sverige, men som tvingas tillbaka. Trots att det ibland innebär ett liv utan möjligheter till fungerande kommunikation – en grundläggande mänsklig rättighet. Ofta anser myndigheter att det inte är tillräckliga skäl. Men utan kommunikation dör en människa långsamt inombords.

Vi har det förhållandevis bra i Sverige, mycket tack vare vår långa kamp för våra rättigheter. Men på många områden behöver kampen fortsätta, till exempel när det gäller rätten att använda vårt språk – teckenspråk. Det finns mycket kvar att göra i svenska samhället för oss döva och teckenspråkiga. Mottagandet av asylsökande i teckenspråkig miljö med många döva förebilder kan vara en bra modell för andra verksamheter. Idag är äldreomsorgen på många platser inte teckenspråkig och gör att döva äldre blir isolerade och saknar dialog på teckenspråk med personalen som ska ge de möjligheter till bästa psykosociala hälsa. Rätten att använda teckenspråk i utbildning kränks gång på gång – både för barn och för vuxna. Teckenspråkskompetens varierar hos lärare och elever/studenter får inte alltid tolk – de elever/studenter som drar nitlotten hindras i sitt lärande. Tolksituationen på arbetsmarknaden är också alarmerande, alltfler döva hindras i yrkeslivet på grund av en förlamad tolksituation där regeringen verkar ha kört fast. Konsekvenserna kan bli förödande för hela livet i form av svårigheter att komma in och stanna kvar på arbetsmarknaden och fattigdom på grund av utebliven inkomst.

Med gemensamma krafter kan vi skapa våra fotografier – så att samhället vaknar och tar krafttag för ett mer teckenspråkigt Sverige!

 

 

Last modified den
Trackback URL för detta blogginlägg