Teckenspråkiga döva

Teckenspråkiga döva är födda döva eller har blivit döva tidigt i livet. Därför har vi teckenspråket som första språk. Vi har aldrig hört tal. Teckenspråket är det språk vi kommunicerar med.

Eftersom vi lever i ett samhälle där vi omges av svenska språket behöver vi lära oss läsa och skriva svenska. Men för oss blir det ett inlärt främmande språk, precis som hörande som lär sig ett främmande språk. På samma sätt är vi döva olika bra på vårt andra språk, svenskan. Skillnaden är att vi inte hör hur orden uttalas i det vi läser och skriver. Hörande brukar ha svårt att förstå hur det går till.  

Vi brukar skämtsamt uppmana hörande att lära sig t.ex. grekiska utan ljud genom läpprörelser och läroböcker med grekiska bokstäver. Och utan chans att nånsin kontrollera hur det låter…

Vi ser inte oss själva som funktionshindrade utan som en språklig minoritetsgrupp. I mötet mellan två teckenspråkiga finns inga hinder. Hindret uppstår i kommunikationen med det hörande samhälle som använder ett annat språk än vårt, ett språk vi inte hör.

Vår rätt till vårt språk borde vara lika självklar som hörandes rätt till sitt språk. Numera är det ingen som förbjuder oss att teckna, men frågan är om samhället nånsin blir till fullo tillgängligt för oss. Vår kamp - som pågår ständigt - handlar om att vårt behov av teckenspråket i livets alla skeenden ska sjunka in hos dagens och morgondagens beslutsfattare. Vår vision är att kunna leva ett teckenspråkigt liv i ett hörande samhälle.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Döv - inte dövstum

Ordet dövstum är ett gammalt och förlegat begrepp som avskaffades i officiella texter i Sverige i mitten av 1950-talet. Det var dåvarande Skolöverstyrelsen som hade insett att ordet inte var relevant och skulle tas bort. Dessvärre lever det kvar på sina håll, men det är alltså ett ord som inte ska användas.

En person som inte hör är döv. Döva personers röstresurser är det mycket sällan fel på. Anledningar till att döva inte använder rösten, "pratar", är att de aldrig hört det talade språket, och inte har nytta av talat språk för egen del, och att teckenspråket som döva använder är ett visuellt språk.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

En tillgänglig värld

Broschyren "Den bästa av världar - tillgänglig för alla" visar olika situationer som kan uppstå i ett samhälle som inte är anpassat efter den som inte hör. Med ökad kunskap om dövas särskilda behov kan många av hindren tas bort, och omgivningen blir tillgänglig även för döva.

Det är inte vår dövhet som är problemet. Problemet är att samhället är tänkt för alla de som hör, ser och kan röra sig obehindrat. För oss andra krävs andra lösningar, politisk vilja och pengar. Det är långt kvar till ett samhälle som är tillgängligt för alla medborgare.

Broschyren visar olika vardagliga situationer som vi kan hamna i, och där bristen på tillgänglighet skapar problem för oss döva. Flera situationer kan avhjälpas genom vanlig medmänsklighet och fantasi, medan andra kräver teknik och en politisk vilja att förändra.

Det är svårt att tänka bort ett sinne som man själv har, och att som hörande föreställa sig hur det är att aldrig ha hört. Det är lätt att stoppa fingrarna i öronen och utestänga ljud, men det är inte detsamma som att aldrig någonsin ha hört. Den som aldrig har hört tal har inte heller haft möjlighet att lära sig tala själv, eftersom vi lär oss prata genom att härma våra föräldrar när vi är små. Det är därför döva kommunicerar med teckenspråk, och behöver informationskällor som bygger på annat än ljud.

Den bästa av världar - tillgänglig för alla

Publicerad av  Webbredaktör
Publicerad: 2011-05-24
Uppdaterad: 2019-03-14