Hur uppstod Dövas Dag?
Till kongressen i Borlänge 1938 kom en motion från Ebbe Bergh, Svenske i Malmö, om en De dövstummas dag då det skulle samlas in pengar till döva t.ex. genom försäljning av nålar eller märken – ungefär som majblommor. Det skulle ske den söndagen då man i kyrkan talar om hur Jesus botade en dövstum (13:e söndagen efter pingst). Kongressen hänsköt frågan till styrelsen för utredning och sedan hände ingenting.
Vid den nordiska kongressen i Stockholm 1947 togs frågan om Dövas Dag upp av norrmannen Wilhelm Schröder. Han tänkte sig att det skulle vara en dag då döva träffades och upplevde samhörighet och samtidigt en dag då man visade hur dövas isolering kan brytas. Det skulle vara en dag som firades internationellt, och tidpunkten skulle vara sista söndagen i augusti. Flera var tveksamma till förslaget och Schröder tog därför tillbaka det.
Vid världskongressen i Zagreb 1955 diskuterades ett förslag om Dövas Dag, och vid den internationella studiekonferensen i Rom 1957 beslutades att Dövas Dag skulle firas den sista söndagen i september, eftersom den första världskongressen ägde rum i Rom i september 1951. Syftet var att informera om dövas levnadsvillkor och “att göra de problem döva brottas med mer allmänt kända”.
1958 började Dövas Dag firas i Sverige och över hela världen. I Sverige ville SDR i samband med detta skapa De dövas kulturfond, som skulle ge pengar till kulturell verksamhet. Ett upprop undertecknat av bl.a. Skolöverstyrelsen och Arbetsmarknadsstyrelsen sändes ut, men fick inget större genomslag. Däremot började dövföreningarna landet runt att fira Dövas Dag, först var och en för sig.
År 1969 ägde ett speciellt Dövas Dag-firande rum. SDR ordnade den 6-7 september ett riksomfattande informations- och demonstrationsmöte i Stockholm: Dövas Dag och Dövas riksdag. Drygt tvåtusen döva från hela landet deltog.
1973 började förbundet organisera regionalt Dövas Dag-firande, på tre platser i landet: en ort i Svealand, en i Götaland och en i Norrland. Flera hundra personer kom till varje ställe. 1977 skulle Svealands döva fira Dövas Dag i Visby, SDR hyrde båt av Ånedinlinjen, och cirka 300 personer åkte med “döv båt” till Gotland.
Dövas Dag-firandet har brukat bestå av diskussion och information kring någon viktig dövfråga, många kulturinslag, mat och festlig samvaro. År 1976 uppträdde t.ex. på de tre platserna samtidigt 33 teckenspråkskörer, teatergrupper eller folkdanslag.
Ungefär 1980 övertog dövföreningarna i respektive region ansvaret, och de väljer själva ämnen. Vid Dövas Dag i Lund 1991 diskuterades t.ex. hur dövprästerna ska teckna (de har brukat teckna och tala samtidigt).