För sitt arbete för teckenspråk och tvåspråkighet på Kristinaskolan tilldelas Marquriteu Erixon denna utmärkelse. Redan som 4–5-åring mötte hon teckenspråk genom döva grannar – ett språk som skulle bli centralt i hennes liv. Med stark didaktisk förmåga, visuellt anpassad undervisning och djup respekt för dövas språk och kultur skapade hon en trygg lärandemiljö där varje elev kände sig sedd. Hon ville att all inlärning skulle vara lustfylld och att eleverna skulle bli medvetna om sin språkliga utveckling – vilket stärker dövidentitet, självkänsla och självförtroende.

På 1980-talet höll hon redan hög nivå i teckenspråk och undervisade med struktur, rörelseglädje och omtanke. Barnen syntes – i klassrummet, på skolavslutningar, i andra skolor och i tv. De fick läsa böcker på teckenspråk och lära sig matematik med visuella metoder – som att hitta ”kompisar till 10”. Många döva är idag trygga och språkmedvetna tack vare hennes undervisning och det är med glädje som SDR tilldelar Marquriteu Erixon Alma Abrahamssons pris nummer tre.