Bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund
Från och med 1 januari 2015 har Sverige en lagstiftning om bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund. Lagen syftar till att öka tillgängligheten i samhället så att människor med olika funktionsförutsättningar kan delta på likvärdiga villkor. Det är ett komplement till de lagar och andra regler som redan finns om tillgänglighet till exempel plan- och bygglagen, skollagen och EU-förordningar.
Bristande tillgänglighet innebär att en person med andra funktionsförutsättningar jämfört med andra människor missgynnas om en verksamhet inte vidtar skäliga tillgänglighetsåtgärder. Med lagen kan man ställa krav på tillgänglighet inom bland annat arbetslivet, utbildning, varor och tjänster samt hälso- och sjukvård. Den som är ansvarig för en verksamhet är skyldig att vidta skäliga åtgärder för tillgängligheten så att alla oavsett funktionsförutsättning ska kunna vara delaktiga.
Det är Diskrimineringsombudsmannen som ansvarar för att ta emot och utreda anmälningar om bristande tillgänglighet. Man kan göra anmälan på alla språk, även teckenspråk. DO översätter då anmälningarna till svenska.
Dela artikeln via e-post.