Minskad fattigdom
Fattigdom kan definieras som brist på valmöjligheter och brist på anständig levnadsstandard. Fattigdom begränsar människors möjlighet till att ha inflytande över sin egen livssituation och begränsar de enskilda valmöjligheterna. Det finns olika former av fattigdom som kan vara ekonomisk, social och digital/informativ. Oacceptabla beslut, inskränkningar och systemfel i samhället leder till att grupper av människor missgynnas och utestängs. Döva riskerar sämre förutsättningar till delaktighet i samhället, en egen försörjning och socialt liv.
Sveriges Dövas Riksförbund ska arbeta för att synliggöra och minska olika former av fattigdom genom att:
- Fortsätta arbeta för en fungerande tolktjänst med ett tydligt uttalat samhällsansvar och ett samlat huvudmannaskap.
- Göra en satsning för döva som är utanför i informationssamhället.
- Bevaka och följa upp konsekvenserna av förslagna förändringar om handikappersättning och vårdbidrag.
- Följa upp förmedlingstjänsterna för både text och video samt dess upphandlingar så att tjänsterna uppfyller vad våra medlemmar behöver och önskar.
- Bevaka kravspecifikationer och upphandlingar för att få bort problem med kommunikation mellan bildtelefoner.
- Arbeta för att regionala nyheter och webbsändningar textas och finns på svenskt teckenspråk samt att nyhetssändningar på teckenspråk sänds varje dag.
- Arbeta för att offentlig samhällsinformation översätts till teckenspråk.
- Arbeta för möjligheten att studera körkortsteori på teckenspråk samt det inte ska krävas ansökan om dispens för att få genomföra teoriprovet på teckenspråk.
Mer om Minskad fattigdom
Strukturell diskriminering på arbetsmarknaden leder till att döva utestängs från arbetstillfällen och får sämre villkor till fortbildning på sin arbetsplats. Med det följer en högre risk för ekonomisk fattigdom. Det förekommer också ojämna villkor i att uppfylla vissa villkor inför en möjlig anställning, exempel på sådana är att teorin i körkortsutbildningen saknas på teckenspråk och att döva nekas tolk hos vissa utbildningsanordnare. Att vara döv eller vårdnadshavare till döva barn i ett samhälle vars stöd brister kan orsaka merkostnader men också mertid. Det leder till olika konsekvenser för vardagen och ekonomin.
En annan form av fattigdom är socialt utanförskap som baseras på upplevelsen av att känna sig utanför i samhället. Ett upplevt socialt utanförskap eller isolering kan bero på exempelvis språkliga barriärer eller långa geografiska avstånd till andra teckenspråkiga och teckenspråksmiljöer.
I vårt informationssamhälle utvecklas tekniken snabbt och många gånger finns det svårigheter för den enskilde människan att hänga med. Ett digitalt utanförskap visar sig bland annat genom att man saknar utrustning eller kunskap för att inhämta och utbyta information på teckenspråk. Att inte vara uppkopplad/ha tillgång till internet kan vara ett eget val men det kan också finnas bakomliggande faktorer såsom att man inte har råd eller tid. Samtidigt konstaterar man att en aktiv användning av informations- och kommunikationstekniken (IKT) ofta förbättrar människors möjligheter till arbete, information och sociala relationer.
För döva förutsätter en del hjälpmedel internetuppkoppling såsom bildtelefon och har man inte råd bäddar det förstås till ett digitalt utanförskap. Det krävs flera åtgärder för att förebygga isolering och den äldre generationen döva är särskilt utsatta. När information och kunskap om hur tekniken kan och ska användas inte finns tillgängligt på teckenspråk riskeras större kunskapsklyftor och utanförskapet ökar.
En viktig förutsättning för trygghet är att få information, både akut och inte akut, vad som sker i omvärlden och i sin närhet. Regionala nyheter på tv textas inte och nyheter på teckenspråk sänds inte alla dagar i veckan, vilket innebär att döva utestängs för vad som är självklart för andra medborgare. Allt mer information återfinns på internet genom webbsändningar och play-tjänster. Ofta är textningen eftersatt, trots starkare lagstiftning mot bristande tillgänglighet.
Konsekvenserna av fattigdom och utanförskap bland döva måste synliggöras och riskerna för fattigdom minimeras. På så sätt kan vi förbättra förutsättningarna till ett socialt rikt liv, bättre delaktighet i samhället; på arbetsmarknaden och i informationssamhället.
Dela artikeln via e-post.