Döv nekas teckenspråkig miljö i gruppboende/LSS-boende

Fallet handlar om döva med intellektuella eller psykiska funktionsnedsättningar i LSS-boende som saknar teckenspråksmiljö. Det skapas mycket oro och åtgärdas med medicinering. Kommunen anställer hörande utan teckenspråkskunskaper trots att döva har ansökt till utannonserade tjänster. Kommunen verkar inte för att boendet skall nå sin optimala teckenspråkiga och dövkulturella miljö. Detta trots påstötningar från anhöriga.

Konventionen för personer med funktionsnedsättning
Artikel 19 B säger att personer med funktionsnedsättning ska ha tillgång till olika former av samhällsservice både i hemmet och inom särskilt boende och till annan service, bl.a. sådant personligt stöd som är nödvändigt för att stödja boende och deltagande i samhället och för att förhindra isolering och avskildhet.

Artikel 30 punkt 4 säger att ”Personer med funktionsnedsättning ska ha rätt på lika villkor som andra till erkännande av och stöd för sin särskilda kulturella och språkliga identitet, däribland teckenspråk och dövas kultur.”

Slutsats
Det faktum att döva ges lugnande mediciner då de blir oroliga på grund av att de inte kan kommunicera via teckenspråk är helt oförenligt med konventionen. Konventionen säger att döva ska ha tillgång till olika former av samhällsservice både i hemmet och inom särskilt boende. Konventionen ger den enskilde rätt att använda teckenspråk och det ska finnas teckenspråkstolkar. Konventionen ställer dock inte krav på att personal måste kunna teckenspråk. I enlighet med artikel 30 har dock staterna en skyldighet att respektera och främja dövas språkliga identitet och dövas kultur. Kommunen bör därför verka för att anställa personal med teckenspråkskompetens.

Svensk lag
Kommunens socialtjänst bär ansvar för omsorgen av människor med funktionsnedsättning. De döva har i detta fall blivit beviljade särskilt boende enligt lagen om särskilt stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS).

Av lagens 6 § framgår att:

• Verksamheten skall vara av god kvalitet och vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet.
• Den enskilde skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges.
• Kvaliteten i verksamheten skall systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras.
• Det ska finnas den personal som behövs för att ett gott stöd och en god service och omvårdnad skall kunna ges.

Slutsats
Generellt sett kan inte lagens krav på att verksamheter ska vara av god kvalitet sägas vara uppfylld i detta fall. Om enskilda döva inte kan kommunicera med personalen på boendet kan de inte ha inflytande över den omsorg de enligt lagen har rätt till. Hur lagens krav följs i de enskilda fallen måste prövas av behörig instans.

Så här överklagar du fallet
Vill du klaga på insatsers utförande måste du i första hand påtala bristen för utförarens ledning. Får du inte gehör för dina synpunkter kan du vända dig till den nämnd som fattat beslutet om insatsen. Nämnden representeras ofta av en biståndshandläggare eller en socialsekreterare. Det är alltid den beslutande nämnden som ansvarar för att du verkligen får de insatser som du är beviljad. Nämnden ska också följa upp insatsen. Om klagomålet till nämnden/din biståndshandläggare inte leder till förbättring kan du vända dig till Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO).

Om du vill lämna mer generella klagomål på verksamheten eller om du tycker att det finns allvarliga brister i en socialtjänstverksamhet kan du också vända dig till IVO som är nationell tillsynsmyndighet för all vård och omsorg i Sverige. IVO kan då tillsätta ett ”tillsynsärende” och begära in handlingar som visar vad som hänt eller inspektera själva verksamheten. Om brister konstateras kan IVO i tillsynsbeslutet förelägga att vård-och omsorgshuvudmannen ska vidta åtgärder för att öka kvaliteten. Om ett föreläggande inte följs eller om bristerna är allvarliga kan IVO besluta om vite, dvs ett slags böter eller förbjuda en verksamhet, antingen helt eller delvis.

Vill du klaga på den vårdande insatsen, exempelvis alltför omfattande medicinering, kan du också vända dig till IVO, men även till Patientnämnden.

Sammanfattning
I detta fall kan varken konventionens eller lagens skrivningar anses vara uppfyllda. Eftersom problemen är av generell karaktär och det inte finns något skriftligt beslut att överklaga, bör problemen i första han påtalas för verksamhetens ledning. Om problemet inte åtgärdas bör du vända dig till kommunens biståndshandläggare. Om situationen inte förbättras kan du gå vidare till IVO som kan tillsätta ett tillsynsärende.