Träffa oss i Almedalen 2023!

SDR finns i Almedalen den 27 juni till 1 juli 2023 med dessa frågor och representanter.
E-post: Se respektive mejladresser nedan
Mobiltelefon: 076-315 06 55

Det svenska teckenspråkets ställning

Rätten till teckenspråk är grundläggande i våra liv och en viktig faktor för att uppnå en god livskvalitet. Det svenska teckenspråkets ställning bör stärkas i svensk lagstiftning för att möjliggöra människors rätt till teckenspråk inom olika samhällsområden. Det svenska teckenspråket har inte status som ett nationellt minoritetsspråk, men det jämställs med de fem nationella minoritetsspråken enligt språklagen från 2009. Skyddet för teckenspråket är dock inte lika omfattande i språklagen som i minoritetslagen. Den svaga ställningen för det svenska teckenspråket leder till att många döva individer fortfarande lever i marginalisering, diskriminering och social exkludering.

För närvarande finns det inga motsvarande insatser för att revitalisera det svenska teckenspråket eller etablera språkcentrum, trots att det tydligt fastställs i språklagen att det allmänna har ansvar för att skydda och främja det. Sverige har också ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, där dövas kultur och språk nämns. För att motverka ett fortsatt utanförskap är det nödvändigt att ytterligare stärka teckenspråkets ställning, vilket är av avgörande betydelse för att garantera delaktighet på lika villkor och en hållbar utveckling i det svenska samhället.

Kontaktperson: Elias Tebibel, intressepolitisk handläggare

Döva flyktingar och nyanlända

Döva flyktingar behöver en ingång till Migrationsverket och särskilda funktioner där bland annat kunskap om dövas situation och teckenspråkstolkar i deras nationella teckenspråk erbjuds. För att minimera risken för ett dubbelt språkligt utanförskap behöver döva flyktingar slussas till boende på orter där bland annat teckenspråkiga mötesplatser och specialskolor för döva finns. Massflyktdirektivet lämnar många luckor i hur omhändertagandet och bemötandet av döva flyktingar från Ukraina ska gå till och hur rätt stöd ska erbjudas.

Ett annat problem som vi vill uppmärksamma avseende döva asylsökande är att Utlänningslagen (2005:716) och Utlänningsförordningen (2006:97) utgör ett hinder gällande subventionerade anställningar och permanent uppehållstillstånd. Det försämrar drastiskt döva nyanlända och asylsökandes grundförutsättningar till försörjning och permanent uppehållstillstånd.
Detta sker trots att döva i Sverige har i stor utsträckning subventionerad anställning i olika former, för att få in en fot i arbetsmarknaden men också för att kunna behålla sin anställning.

Kontaktperson: Elias Tebibel, intressepolitisk handläggare

Dövkompetens

Det finns strukturer i samhället som utesluter och stänger ut värdefull kompetens genom exempelvis krav på kvalifikationer, utbildningar eller funktioner. Det kan vara att vi inte ges naturliga positioner inom områden där vår kompetens behöver eller att vi utesluts på arbetsmarknaden utifrån våra funktionsförutsättningar. Livserfarenheter som vi fått genom att leva i den teckenspråkiga gemenskapen ger oss en unik kompetens om teckenspråk, språkkänsla, kultur, visuellt levnadssätt och förståelse om dövas sätt att leva. Dövkompetens ska synliggöras och ett samhälle utan vår kompetens är ett rent resursslöseri. Ingen annan ska ha tolkningsföreträde i frågor som gäller oss. Vi arbetar för ett samhälle där vi odiskutabla kompetens är tryggad och inga beslut om oss fattas utan oss.

 

Kontaktperson: Åsa Henningsson, förbundsordförande

Nationellt Kunskapscenter för Dövfrågor

Kompetensen hos myndigheter, beslutsfattare och handläggare är väldigt låg, på grund av bristande kunskaper om döva och teckenspråk. Sveriges Dövas Riksförbund (SDR) har alltför många gånger fått höra hur felaktigt bemötta, behandlade och utredda döva blir av okunniga handläggare inom till exempel Socialtjänsten, Försäkringskassan, Polis, Domstolsväsendet, Arbetsförmedlingen och Sjukvården. Listan kan göras längre. Idag finns det ingen som har ett samlat ansvar. Efter att ha tagit fram en egen omvärldsanalys kan SDR bara konstatera att vår tysta kunskap stämmer med vad som sker i verkligheten.

Det saknas ett Nationellt Kunskapscenter för dövfrågor – NKCD. Dit ovan nämnda handläggare kan vända sig för att få svar på frågor kring döva och teckenspråk och på så sätt hjälpa handläggarna att fatta rätt beslut.

Kontaktperson: Lea Strandberg, styrelseledamot och Bittan Martinell, intressepolitisk handläggare

Public service – även för döva?

Sverige har ställt sig bakom de globala målen Agenda 2030 som bland annat lyfter staternas ansvar att främja ett jämlikt samhälle och minska olika former av fattigdom. Sedan år 2019 finansieras public service genom en obligatorisk skatt (1329 kr / år och vuxen, år 2022). Trots att döva åläggs att betala denna skatt upplever döva dagligen ett utanförskap som medför olika former av fattigdom och ojämlikhet.

Public service är radio och tv i allmänhetens tjänst och med det menas att de ska ha ett utbud för alla som betalas av oss alla. … Tanken med public service är att alla medborgare i ett demokratiskt land ska få tillgång till opartisk och mångsidig information inom olika områden. (MPRT)

Dock har även andra medieproducenter också ett ansvar för att uppnå ett jämlikt samhälle i medielandskapet. Förutom en kvalitetssäkring av teckenspråkstolkade program anser SDR att även annat programutbud på teckenspråk och dess kvalitet ska lyftas. Det ska finnas tydliga och etablerade rutiner för den döva publiken att komma till tals och förmedla sina synpunkter på public service.

Kontaktperson: Jenny Ek, kommunikatör

Vill du träffa oss i Almedalen? Kontakta oss!

E-post: Se respektive mejladresser ovan
Mobiltelefon: 076-315 06 55