39. Ge skydd för den teckenspråkiga minoriteten

Organisation bakom motionen: Stockholms Dövas Förening

Organisationens förslag på område till handlingsprogram: Mer jämlikt samhälle

Motivering:

Enligt SDR är teckenspråkiga döva en språklig och kulturell minoritet. Dels att många teckenspråkiga döva personer definierar sig som etnisk minoritet eller språklig minoritet snarare än personer med funktionsnedsättning. Alltså känner de en tillhörighet till eller identifierar sig med den teckenspråkiga minoriteten. Rätten att vara döv och få tillgång till språk och kultur är en viktig fråga för dövsamhället. Frågan om döv etnicitet har diskuterats i dövsamhället sedan 2010-talet.

Vi har kunskap om att teckenspråkiga döva och deras språk har funnits i Sverige sedan 1800-talet. Det finns ett antal definitioner som talar för att teckenspråkiga döva utgör en etnisk minoritet. Till och med uppfyller den teckenspråkiga döva minoriteten riksdagens kriterier för att bli erkänd som nationell minoritet i Sverige.

Det svenska teckenspråket (STS) har skydd i lagstiftningen, men skydd saknas för den teckenspråkiga minoriteten, som utgörs av språkbrukarna, huvudsakligen döva, hörselskadade, men också hörande. De har STS som sitt förstaspråk (modersmål). Minoriteten är språk- och kulturbärare som för arvet vidare i generationer inom gemenskapen. Tanken att låta ett minoritetsspråk och dess kultur kunna leva vidare i Sverige behöver man skydda och främja den språkliga minoriteten också. Det är målet med den svenska minoritetspolitiken. Vi vet själva att den teckenspråkiga minoriteten faktiskt har många gemensamma frågor med nationella minoriteter (sverigefinnar, judar, tornedalingar, romer och samer). Bland annat språk och kultur, förskola och grund- eller specialskola på sitt språk, äldrevård på sitt språk, samt översättning av information från samhället. Dessutom delar vi en mörk historia av förtryck från staten med nationella minoriteter.

Men den teckenspråkiga minoriteten och STS inkluderas inte i den svenska minoritetspolitiken. Är vi inte en språklig och kulturell minoritet och en del av det svenska kulturarvet som Sverige ska bevara och vara stolt över?

Yrkande:

Stockholms Dövas Förening föreslår att kongressen beslutar:

• att SDR ska arbeta för att ge teckenspråkiga döva status som nationell minoritet eller motsvarande.

• att SDR ska arbeta för att verka och synas i svensk minoritetspolitik.

Förbundsstyrelsens yttrande:

Förbundsstyrelsen förstår motionärens önskan om att förbundet ska verka och synas i den svenska minoritetspolitiken, samt arbeta för att ge teckenspråkiga döva status som en nationell minoritet eller motsvarande.

Regeringens funktionshinderpolitiska program ger förbundet möjlighet att delta i myndigheters arbeten men också lyfta våra specifika frågor utifrån kulturella och språkliga perspektiv till skillnad från övriga organisationer. Därför bevakar förbundet ständigt området och följer noga vad som gäller för de nationella minoritetsspråken.

Institutet för språk och folkminnen (Isof) har i sitt uppdrag uppgiften att värna och skydda det svenska teckenspråket. Språklagens (2009:600) intentioner, tillsammans med dess förarbeten, innebär att det svenska teckenspråket har samma status som minoritetsspråken trots att de ligger under olika paragrafer i lagtexten. Det förbundsstyrelsen efterlyser är en tydlig väg hur samhället ska efterleva de intentionerna som lagen avser för att ge effekter på både grupp- och systemnivå.

I likhet med vad som framgår i förbundsstyrelsens yttrande för motion 6. Svenskt teckenspråk ska ingå i statliga satsningar för nationella minoritetsspråken anser förbundsstyrelsen att ett ställningstagande om teckenspråkiga döva status som en nationell minoritet behöver föregås av en fördjupad analys av fördelar och risker, exempelvis genom en omvärldsanalys.

Förbundsstyrelsen föreslår att kongressen avslår motionen.