Motion 7: Svenskt teckenspråk som ett nationellt minoritetsspråk

Organisation bakom motionen: Uppsala Läns Dövas Förening

Organisationens förslag på område till handlingsprogram: Starkare rätt till teckenspråk

 

Motivering:

När Sverige antog den europeiska stadgan om landsdels- och minoritetsspråk gjordes bedömningen att teckenspråket inte uppfyller kriterierna för att klassas som nationellt minoritetsspråk. Enligt språklagen har dock det svenska teckenspråket en ställning motsvarande de nationella minoritetsspråken. De bestämmelser i språklagen som gäller för minoritetsspråken omfattar därmed också teckenspråket, vilket innebär att det svenska teckenspråket ska skyddas och främjas av alla statliga och kommunala myndigheter samt offentliga organ. Språklagens riktlinjer kräver att myndigheter och kommuner aktivt arbetar för att stärka teckenspråkets ställning och synliggöra det i samhället. Detta kan ske genom översättningar, tillhandahållande av teckenspråkstolk i offentliga sammanhang samt inkludering av dövas och hörselskadades perspektiv i beslut och processer som påverkar teckenspråkiga.

Vissa grupper i samhället har historiskt sett varit utsatta för diskriminering och förföljelse och diskrimineras fortfarande i högre grad än andra, till exempel nationella minoriteter. Därför har dessa grupper särskilt skydd i internationell och nationell lagstiftning. Sveriges nationella minoriteter med sådant särskilt skydd är judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar. Minoritetspolitiken är ett område där det krävs mer arbete för att säkra alla människors lika värde och rättigheter både nationellt och lokalt.

Utöver att mänskliga rättigheter ska gälla alla, har kommuner skyldighet enligt Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (2009:724) att skydda, främja och stödja nationella minoriteters kultur, språk och identitet. I Agenda 2030 formuleras att ingen ska lämnas utanför och i de nationella folkhälsomålen pekas nationella minoriteter inklusive teckenspråkiga ut som extra utsatta grupper. I barnkonventionen är det tydligt uttalat att barns och ungas rättigheter alltid ska vara i fokus och att de ska inkluderas i beslut som berör dem. Sammantaget betyder detta att samhället förbinder sig till att arbeta med nationella minoriteter och minoritetsspråk utifrån både konventioner och lagar. Som ett exempel har Örebro kommun tagit beslut om att hantera även teckenspråkiga som en nationell minoritet och svenskt teckenspråk som ett minoritetsspråk, vilket betyder att dessa inkluderas i arbetet med nationella minoriteter och minoritetsspråk.

Enligt minoritetslagens intentioner ska de nationella minoriteternas möjligheter till inflytande innebära att formerna för samråd ska förbättras och de nationella minoriteterna ska ges reellt inflytande i frågor som berör dem. Politiskt deltagande ska uppmuntras. Utarbetande av olika former för inflytande inom de nationella minoriteterna bör främjas. Det kan till exempel handla om deltagande i olika brukarråd eller andra samverkansfora. Kvinnors och ungas deltagande ska främjas. De nationella minoriteterna ska ges tillgång till olika nationella, regionala och lokala dialogfora på likvärdiga villkor som majoritetsföreträdare. Strukturella hinder mot inflytande ska, så långt det är möjligt, undanröjas.

Minoritetslagen innehåller skydd för språk och kulturell identitet, vilket innebär att man ska stödja de nationella minoritetsspråken så att de hålls levande. Det betyder att de nationella minoriteterna ska ges möjligheter att tillägna sig, bruka och utveckla sitt modersmål och utveckla en egen kulturell identitet. De nationella minoriteterna ska kunna överföra sitt minoritetsspråk och sin kultur till nästa generation. De nationella minoritetsspråken, som utgör en del av det svenska kulturarvet, ska kunna bevaras och utvecklas som levande språk i Sverige.

Idag kan man konstatera att det svenska teckenspråkets ställning tappar mark jämfört med de andra nationella minoritetsspråken. Myndigheter och övriga samhället uppfattar inte språklagens intentioner när det gäller det svenska teckenspråket. Självklara rättigheter som omnämns i minoritetslagen för de nationella minoritetsspråken kan döva och teckenspråkiga inte åberopa som stöd för sina rättigheter. För att ta del av det man har rätt till bör Sveriges Dövas Riksförbund aktivt arbeta för att svenskt teckenspråk och döva/teckenspråkiga ska bli ett nationellt minoritetsspråk och en nationell minoritet.

För att säkerställa att teckenspråkiga – däribland döva, dövblinda, personer med hörselskada, CODA (Children of Deaf Adults) – får sina rättigheter till språk, information och samhällsdeltagande tillgodosedda samt för att minska strukturell och individuell minoritetsstress, motverka audism och stärka det svenska teckenspråkets ställning och bli sedda som ett nationellt minoritetsspråk och en nationell minoritetsgrupp. Genom att erkännas som ett nationellt minoritetsspråk har samhället ansvar att se till att inflytande och delaktighet stärks och att svenska teckenspråket utvecklas och den kulturella identiteten stärks.

 

Yrkande:

Uppsala Läns Dövas Förening föreslår att kongressen beslutar:

• att Sveriges Dövas Riksförbund ska arbeta för att svenska teckenspråket ska ingå i nationella minoritetsspråk och nationella minoriteter.

• att Sveriges Dövas Riksförbund fördjupar samarbetet med andra organisationer som samlar nationella minoriteter.

 

Förbundsstyrelsens yttrande:

Förbundsstyrelsen har inte tagit ställning till om det svenska teckenspråket ska ingå i nationella minoritetsspråk och nationella minoriteter. Vi kan därför inte arbeta mot det mål som motionären förordar. Vidare vill motionären att förbundet fördjupar samarbetet med andra organisationer som samlar nationella minoriteter. Förbundsstyrelsen ser att det inte är aktuellt att förbinda organisationen till samarbeten, på alla nivåer, med nationella minoriteter av den anledningen att det redan finns ett etablerat nätverk. Nästan alla våra anslutna organisationer är anslutna till lokala och regionala samverkansorganisationer för funktionshinderrörelsen, och på en del håll har de representation i exempelvis samråd, brukarråd eller forum för samråd, dialog eller samverkan. Idag har vi på alla plan och nivåer svårigheter att hitta personer som kan representera i dessa. Vi behöver många fler som kan och vill representera oss, om vi utökar våra representationer till nätverk som samlar nationella minoriteter.

Förbundsstyrelsen anser att det behövs ett arbete som främst visar oss vilken status och ställning det svenska teckenspråket bäst befinner sig i. Det arbetet innefattar utbildning och kunskapsinsatser i hela organisationen. Vi behöver svar på vilka risker och/eller möjligheter som medför ett inkluderande i de nationella minoritetsspråken och nationella minoriteter. Det finns många andra påverkansfaktorer som vi behöver beakta innan ställningstagandet, till exempel hur olika lagar och bestämmelser utifrån funktionshinderperspektiven på individ-, grupp- och struktur/systemnivåer kan påverkas.

Av ovanstående motivering föreslår förbundsstyrelsen att kongressen avslår motionen.