Utbildningspolicy

Alla döva barn ska ha rätt till en likvärdig utbildning. Det innebär att varje döv elev oavsett skolform ska få så goda förutsättningar som möjligt för att kunna maximera sin kunskapsrelaterade och sociala utveckling. Döva barn är en heterogen grupp. Vi varken graderar eller fastställer barn utifrån vilken typ av hörselnedsättning de har eller hur andra definierar deras behov av rätt till teckenspråk. Vi delar inte barnen i olika grupper beroende på hörselnedsättning eller tekniska hjälpmedel utan välkomnar alla som en del av en språklig och kulturell minoritetsgrupp – döva som har rätt till teckenspråk.

Vi anser att alla döva barn ska ha en självklar och oinskränkt rätt till teckenspråk oavsett skolform, typ av hörselnedsättning eller tekniska hjälpmedel.

Sverige har sedan 2009 förbundit sig att tillgodose döva barns rätt till teckenspråk genom att anta FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I artikel 24.3 står det tydligt att staten ska ta ansvar för att underlätta inlärningen av teckenspråk och främja dövsamhällets språkliga identitet. I Språklagen som Sverige antog 2009 står det att det allmänna har ett särskilt ansvar att skydda och främja det svenska teckenspråket och att döva, hörselskadade och de som av andra skäl har behov av teckenspråk ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket (paragraf 9, 14 och 15).

Specialskolan, som en stor andel av döva elever går i, har en egen läroplan. Där står bland annat att specialskolans uppdrag är att se till att utbildning och fostran ska vara en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till generation. Specialskolan ska också ge döva elever förutsättningar att utveckla tvåspråkighet, svenska och svenskt teckenspråk, och därmed öka deras möjligheter till fortsatta studier och delaktighet i samhället.

Skolor för döva har alltid varit en viktig del av dövsamhället och för teckenspråkets utveckling. Som Teckenspråksutredningen (SOU 2006:54) konstaterar: ”överföringen av tecknat språk från generation till generation sker till den helt övervägande delen i samspel med andra teckenspråkiga i teckenspråkiga miljöer, främst i skolmiljön”. Det är inte bara teckenspråket i sig som överförs, utan också kultur, historia och identitet som tillsammans stärker elevernas självkänsla.

Teckenspråk är ett grundfundament för alla döva barn för att kunna optimera sina framtida möjligheter till att bli goda samhällsmedborgare och kunna bli fullt delaktiga i samhället. För att uppnå detta krävs det möjligheter för eleverna att få tillgång till teckenspråk och teckenspråkiga miljöer under hela utbildningen.

Utbildningspolicy