Astrid Fredriksson – Nummer 9 (1999)

Vid SDRs kongress i Gävle 1951 tolkade Astrid helt ensam under tre kongressdagar. Under många år var Astrid den tolk SDR anlitade mest. När Harry Fredriksson blev styrelseordförande i SDR började ett enormt lobbyarbete och det blev många tuffa tolkuppdrag. Det var inte alltid lätt att få tag i tolkar som ville ställa upp när SDR skulle förhandla med folk i Riksdagen och på departementen.

Under 1976 – 1980 ökade också det nordiska samarbetet och det blev många seminarier varje år och i de flesta krävdes tolkar. Astrid ställde alltid upp när hon kunde. Det är få som har en så stor kunskap om döva, socialt och kulturellt som Astrid och denna kunskap har Astrid använt för att ständigt påverka myndighetspersoner. För oss i SDR har Astrid inte bara varit tolk utan också en som kämpat vid vår sida för att förändra samhällets syn på döva.

Astrid deltog aktivt när Carlborgsons gård förvärvades och byggdes ut till det som sen blev världens första folkhögskola för döva och här har Harry Fredriksson betytt mycket. Det som betytt mest för oss döva är teckenspråkets erkännande som ett självständigt språk och döva barns rätt till en tvåspråkig skola med teckenspråk som första språk. I det arbetet deltog Astrid aktivt. En annan egenskap hos Astrid som vi haft nytta av många gånger är hennes fantastiska minne.

Det är en stor glädje för SDR att få tilldela Astrid den nionde Kruthmedaljen.