När Dövas TV bildades 1978 var Anna-Britta Larsson en av de första som anställdes. Då fanns inga barn- eller nyhetsprogram på svenskt teckenspråk. VHS-kassetter med bland annat ”Videojournalen” kopierades och skickades ut till förbundets medlemmar. Redan från start var kampen för dövas rätt till program på sitt första språk det centrala. Inför folkomröstningen om kärnkraft 1980 gjordes ett program om kärnkraft på teckenspråk. När Dövas TV fick statligt anslag för att bygga ut videoverksamheten gjordes satsningar på sagor och program för döva barn. Det ledde till flera succéer såsom ”Emma och Bobbo” 1986 och ”Julexpressen” 1989. När SVT Teckenspråk tog över Dövas TV år 2000 och därefter stod för produktionerna var Anna-Britta Larsson projektledare för framgångsrika ”Teckenlådan” med cirka 400 avsnitt under tolv års tid. 

Dövas tillgång till tv-program på teckenspråk hade inte varit möjligt utan Anna-Britta Larssons påverkansarbete med betoning på yngre generationer döva och deras rätt till barnprogram på svenskt teckenspråk. 

Visa inlägg

Päivi Fredäng är född i Finland och har döva föräldrar. Hon flyttade till Sverige i mitten av 1970-talet och arbetade som socialkonsulent för döva i Dalarna. Som projektanställd på SDR producerade hon tillsammans med Helena Fremnell och Anne-Maj Magnström den mycket uppskattade handboken ”För samverkans skull – en handbok för samarbete mellan döv-föreningar, kommuner och landsting” (2002). 

Päivi Fredäng tog därefter en doktorsexamen i sociologi och satsade på forskning i dövhistoria. Hennes doktorsavhandling heter ”Teckenspråkiga döva: Identitetsförändringar i det svenska dövsamhället” (2003). Hon stod även för de senare publikationerna ”Dövas liv med teckenspråk” (2006), ”Teckenspråkighetens kulturella former” (2007) och ”Igår dövstum skomakare och idag teckenspråkig webbdesigner” (2012). Päivi Fredäng har nu gått i pension från en tjänst som universitetslektor på Örebro universitet. Hennes värdefulla arbete har bidragit till en ökad förståelse för döva, dövas identitet, döva som en språklig och kulturell grupp samt dess utveckling utifrån ett historiskt perspektiv. 

Visa inlägg

Skåningen Tord Lind kom i kontakt med teckenspråk först på Blockhusudden och kände sig accepterad. Efter universitetsstudier i statsvetenskap, juridik och pedagogik blev han enhetschef på Statens institut för handikappfrågor i skolan, SIH Läromedel. Under hans ledning genomgick läromedel med döva som målgrupp en banbrytande period. Från obefintligt undervisningsmaterial om teckenspråk och döva under 1980-talet tog flera viktiga skolundervisningsmaterial form under 1990-talet. Ett flertal böcker om dövas historia, teckenspråk och dövas tvåspråkighet producerades för att användas i skolundervisningen med ”Örebroskolan”, ”Formlära” och ”Nästan allt om döva” som några exempel. 

Tord Lind är också känd som en mångårig föreningsaktiv i Örebro, intressepolitisk chef och senare kanslichef på SDR. Att flera generationer döva har fått tillgång till skolmaterial om dövas historia, dövas kulturella identitet och teckenspråk som sitt modersmål sedan 90-talet är till stor del Tord Linds förtjänst.

Visa inlägg

Sven-Erik Malmström är legitimerad psykolog och har i sin yrkesroll kämpat för rätt psykiatrisk vård för döva och betonat vikten av kunskap i både teckenspråk och dövkultur för att ge rätt behandling. För att ge döva runt om i landet samtalsterapi på dövas villkor har han gjort många resor som ambulerande psykolog. Ett projekt  som han arbetat med handlade om den rättspsykriatiska vården för teckenspråkiga döva. I hans studier synliggjordes fall som visade allvarliga brister i svensk rättssäkerhet för döva i exempelvis polisförhör och rättegångar när dövkompetens och teckenspråkstolkning saknas eller brister. Han har också gjort viktiga insatser i ett projekt om döva äldres situation i Sverige. Sven-Erik Malmström är också en av dem som introducerade begreppet språklig deprivation bland döva i Sverige för att uppmärksamma konsekvenserna av att få teckenspråk sent i livet.

Visa inlägg

Gunilla Preisler är professor emerita i psykologi och påbörjade sin akademiska bana 1964. Hon disputerade 1983 och har bedrivit flera viktiga forskningsstudier om döva barns kommunikations- och språkutveckling. I hennes studier är barns språk, lek och sociala samspel i centrum. I avhandlingen ”Deaf children in communication” gjordes videoinspelningar och samspelsanalyser på mikronivå. I studien deltog en barngrupp, där hälften fått teckenspråket tidigt och andra hälften fått teckenspråket först när tal- och hörselträning ansågs hade misslyckats. Studien visade att barn som fick möjligheten att utvecklas utifrån sina (intakta) förutsättningar fick en positiv kommunikations- och språkutveckling. Barnens möjligheter att leka och ingå i ett socialt samspel med andra påverkades positivt. Så sent som 2011 var Gunilla Preisler engagerad i en psykosocial studie om unga med cochlea implantat och tvåspråkighet.

Visa inlägg

Lars Wallin blev, som forskarassistent, en av dem som ingick i Brita Bergmans team som påbörjade forskning om teckenspråk i Sverige. Han disputerade 1994 och hans doktorsavhandling hade titeln ”Polysyntetiska tecken i svenska teckenspråket”. Därmed blev han världens första filosofie doktor i teckenspråk. Hans forsknings- och arbetsområden har sträckt sig från teckenspråksgrammatik, teckenspråkslexikon till korpuslingvistik med inriktning på teckenspråksarbete. Han har föreläst och spridit kunskap om teckenspråk i flera internationella sammanhang. Ett exempel är hans medverkan i ett utvecklingsarbete i Uganda 2000 till 2006 där ett ugandiskt teckenspråkslexikon utvecklades och han undervisade i hur man bedriver forskning på teckenspråk. Våren 2015 gick han i pension efter hela 37 år i forskarvärlden. Som förebild och den första svenska döva doktorn banade Lars Wallin väg för döva att studera och forska på universitetet.

Visa inlägg

Josette Bushell-Mingo har genom sin konstnärlighet gjort en stor insats för modern scenkonst, där svenskt teckenspråk fått en stark ställning. Josette är konstnärlig ledare på Riksteaterns Tyst Teater sedan 2005. Hon har genom sin begåvning och underbart inspirerande sätt kombinerat teckenspråk och talspråk med sång, musik och dans, och låtit teckenspråkiga döva, hörselskadade och hörande förenas i den kritikerrosade Viskualen Fame. Genom detta visade Josette tillsammans med begåvade ungdomar och etablerade skådespelare hur man spränger gränser. Josette har genom denna sin konstnärliga storhet lyft fram det svenska teckenspråket, och skapat stor förståelse för mångfald och minoritetsspråkets plats i samhället.

Visa inlägg

Gunnar Hellström har gjort en banbrytande utveckling av bildtelefoniteknologi. Idag är videokommunikation väletablerad och tillhör den självklara vardagen hos många döva. Gunnar har också gjort en stor insats för standardisering av texttelefonkommunikation i Europa, och också fått en utmärkelse ”Outstanding REACH112 Award” för sina insatser för ett tillgängligare 112 nummer i Europa. Gunnar är specialiserad på telekom och informationsteknologi med tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning som specifikt område. Gunnar har spelat en avgörande roll för skapandet av internationella normer för tillgängliga teletjänster, texttelefoni, trådlös multimedia och videokommunikation för teckenspråkiga.

Visa inlägg

Christa Ekholm har gjort ovärderliga insatser för teckenspråkets ställning i Sverige. Christa var ledamot i SDRs förbundsstyrelse mellan 1982 – 1986, de första åren som suppleant. Därefter började hon arbeta hos SDR och under Christas kompetenta ledning började produktionen av läromedel för teckenspråksundervisning för vuxna att komma igång och utvecklas. Innan Christa gick i pension lyckades hon förändra kyrkans attityd till teckenspråket; att predikningar i dövkyrkan skulle ske på teckenspråk och inte på tecknad svenska. Christa var också en av initiativtagarna till Solbackens teckenspråkskurser för föräldrar till döva barn. Det var föregångaren till TUFF – teckenspråksutbildning för föräldrar, som senare blev nationell angelägenhet.

Visa inlägg

Gunnel Backenroth blev pionjär inom det psykosociala området för döva under 70- och 80-talen när hon öppnade möjligheten för döva att träffas i grupp och samtala om svåra ämnen. Gunnel har under många år varit verksam vid Psykologiska Institutionen vid Stockholms universitet. Hon har under sin långa karriär initierat och lett många forskningsprojekt som alla haft utgångspunkt i dövas psykosociala situation. Det har handlat om dövas sociala nätverk, kristerapi för föräldrar till döva barn, rehabilitering av psykosocialt isolerade döva, dövt ledarskap samt sociala relationer inom arbetsgrupper och vägen till integrering inom arbetslivet. Gunnels forskning har på ett positivt sätt bidragit till större förståelse och förbättring av dövas psykosociala situation.

Visa inlägg

En rebell från Seskarö i Tornedalen. Så skulle man kunna beskriva Lars-Åke Wikström, även kallad Låw.
Han föddes 1943 i en tvåspråkig familj där det talades både finska och svenska. Genom detta fick han tidigt insikt i språkligt förtryck, på den tiden av finska och senare av teckenspråk. Låw är ett välkänt namn både bland döva i Sverige och också långt utanför Sveriges gränser. Hans gärningar för teckenspråket och döva är många och stora. Det språkpolitiska arbetet kring teckenspråk och tvåspråkighet har varit hans huvudsakliga hjärtefrågor.

Låw var en av de första döva i Sverige som tog studentexamen. Det öppnade flera dörrar. Hans motto var ”Döva kan” och ”Döva vet bäst om döva”. På 1970-talet initierade han dövmedvetanderörelsen i Sverige, som sedan också spreds i Europa.

Han har suttit i SDR:s styrelse i 25 år, varav 17 år som förbundsordförande. Detta är rekord inom SDR. Han har också suttit i WFD:s (Dövas världsförbunds) styrelse i 16 år och varit aktiv i Dövas Nordiska Råds styrelse i 29 år.
Hans engagemang för döva och teckenspråket har varit stort. Låw har en enastående förmåga att engagera åhörare och tala för dövas sak och teckenspråket inför beslutsfattare och politiker. Hans pedagogik var och är lysande. Ingen politiker eller åhörare var oberörd efter ett möte med Låw.

Det är med stor glädje SDR vill ge Kruthmedalj nr 24 till Lars-Åke Wikström för hans mångåriga och banbrytande insatser för döva och teckenspråket – nationellt och internationellt.

Visa inlägg

När Christer Degsell blev pappa till en döv pojke 1970, uppstod ett behov och en anknytning till vad som då kallades dövas teckenspråk. Christer Degsell engagerade sig intressepolitiskt för döva barns tillgång till teckenspråk, i den dåvarande föräldraföreningen för hörselskadade barn i Malmöhus län, därefter i DHB. Som expert vid Skolöverstyrelsen i början på 1990-talet hade Christer Degsell uppdrag att utvärdera de dåvarande utbildningarna av tolk för döva, dövblinda och vuxendöva, vilket resulterade i att döv- och dövblindtolkutbildningen sammanfördes till en tolkutbildning.

Christer har varit utbildningsråd vid Statens institut för handikappfrågor i skolan, sakkunnig i Utredningen om teckenspråksutbildning för föräldrar (TUFF), sakkunnig i Utredningen om bemötande av personer med funktionshinder, expert i Lönebidragsutredningen, och 2004 utsågs han till huvudsekreterare i utredningen av Översyn av teckenspråkets ställning. Tack vare denna utredning har teckenspråket lagfästs i Sverige.

Christer är stolt över betänkandet ”Teckenspråk och teckenspråkiga”, eftersom teckenspråk, liksom alla andra språk, har två aspekter, – språket och språkanvändaren. Språk är aldrig enbart relaterat till etnicitet eller till en egenskap utan språket lever genom den som använder det. För Christer Degsells viktiga och omfattande förarbete inför lagfästandet av teckenspråk vill SDR tilldela honom Kruthmedalj nr 23.

Visa inlägg

I mer än 30 år vigde Gum Anders Andersson sitt liv åt dövrörelsen. Han började som ung förnyare hos Sveriges Dövas Ungdomsförbund 1976 och var ungdomskonsulent 1978 – 1985. I november 1986 valdes han till förbundsordförande i SDR och var det fram till 1992. Gum Anders brann inte bara för SDR utan lika mycket och kanske ännu mer för Västanviks Folkhögskola, i vars styrelse han suttit i många år.

Gum Anders storhet visade sig också i hans solidaritet med döva i utvecklingsländerna och det var självklart för honom att vara aktiv i SDR:s biståndsarbete och i SHIA, där han i många år varit vice ordförande i styrelsen.

Att Gum Anders blev den första döva förtroendevalda politikern i Sverige förvånar ingen. Anders insåg att kampen för dövas rättigheter måste göras på alla plan, och att han hade en viktig roll.

Gum Anders var med och startade SDR:s videoavdelning 1986, och han var också dess chef en tid. Senare blev han invald i styrelsen för Dövas TV och hans engagemang i det som idag är SVT Teckenspråk har varit stort. Tillgänglighet genom teckenspråk, genom hela livet, på alla nivåer och i alla sammanhang, nationellt och internationellt, var Anders ledstjärna och övertygelse. Gum Anders avled den 1 april 2008 efter en tids sjukdom.

Det är en ära för SDR att postumt få tilldela Gum Anders Andersson Kruthmedalj nr 22 för hans mångåriga och betydelsefulla insatser för döva.

Visa inlägg

Kristina Svartholm är född 1951. Hon blev fil. doktor i Nordiska språk 1978 och var därefter verksam som lärare och forskare vid Stockholms universitet. 1981 gavs den första kursen i svenska på teckenspråk för döva studenter.
1998 utnämndes Kristina till professor i Svenska som andraspråk för döva. Utnämningen innebar ett vetenskapligt erkännande av dövas behov av tvåspråkighet. Därefter har kurserna utvecklats och man kan nu läsa svenska som andraspråk ända upp till doktorsexamen.

Kristina Svartholm är en internationellt mycket respekterad forskare, som med stort engagemang verkar för teckenspråk och tvåspråkighet inom dövundervisningen. Hon har varit inbjuden som talare på konferenser världen över, bl a i Polen, Belgien, Italien, Spanien, Brasilien, Mexico, Chile och Argentina. Hon anlitas också som expert av WFD.

Kristina har känt sig stoltast när hon har representerat Sverige och kunnat berätta vad som hänt här sedan 1981. Teckenspråket erkändes som språk, dövas rätt till tvåspråkighet slogs fast, och därefter gick forskningen och undervisningen hand i hand. Det har lett till en kunskapsutveckling och läs- och skrivkunnighet bland döva elever som saknar motstycke på andra håll. Detta är tack vare att vi har haft teckenspråket som grund. Det är för dessa stora insatser som SDR med glädje ger Kristina Svartholm Kruthmedalj nr 21.

Visa inlägg

Beata Lundström började arbeta hos SDR 1971, först som redaktör för SDR-Kontakt, nuvarande Dövas Tidning, och sedan som informationssekreterare. Under de nio år som Beata arbetade hos SDR förändrades attityden till döva. Teckenspråket accepterades och dövas behov och möjligheter började respekteras.

I början av 1970-talet, när Beata började hos SDR var döva utsatta för starkt förmyndarskap från hörande. Det var inte många som trodde att döva kunde sköta sina egna angelägenheter, eller ha rätt till högskoleutbildning. Den första döva som skulle börja på förskollärarutbildningen vägrades ta plats, eftersom det ansågs att en döv förskollärare skulle utgöra en ”säkerhetsrisk”. Den frågan gick 1975 ända till regeringen innan döva fick rätt. Det är Beata mycket glad över.

Beata medverkade också till att döva började utbildas till hemsamariter åt döva pensionärer, eftersom det inte är rimligt att det kommer in personer i ens hem som man inte kan prata med. Inför betänkandet ”Kultur åt alla” skrev Beata underlaget till det avsnitt som ledde till att Riksteatern fick en fast teckenspråkig ensemble, Tyst Teater. Beata Lundström har skrivit boken ”Den gemensamma kraften” som utkom i samband med SDR:s 75-årsjubileum 1997. Det är med stor glädje SDR tilldelar Beata Lundström Kruthmedalj nr 20 för hennes stora insatser för döva, teckenspråket och attitydsförändringar.

Visa inlägg

Olga Svensson Richter har arbetat i Malmö sedan början på 1990-talet med stöjdande verksamhet för döva föräldrar. Arbetet började som ett 3-årigt projekt, vilket stöddes av SDR. Projektet resulterade i att en tjänst inrättades för detta ändamål i Malmö.

Olga Svensson Richter är hörande barn till barndomsdöva föräldrar (CODA). Eftersom hon har vuxit upp i döv miljö så är hon tvåspråkig och bikulturell. I barndomshemmet använde hon alltid teckenspråket i kommunikation med föräldrarna. Dövkulturen fick hon på köpet. Olga är väl förtrogen med både den döva och hörande familjen. Hon vet vilka möjligheter och svårigheter den döva familjen kan möta. Olga medverkade till att ta fram en modell för föräldrautbildning på teckenspråk med utgångspunkt från dövas speciella behov som tvåspråkig minoritetsgrupp. Olga kunde konstatera att döva föräldrar – precis som hörande föräldrar – är i behov av föräldrautbildning, men på teckenspråk utifrån den egna tillhörigheten. Med detta som grund kunde hon informera och övertyga beslutsfattare och personal om dövas behov utifrån ett bikulturellt perspektiv.

Olgas insatser för döva föräldrar med hörande barn har betytt mycket för många teckenspråkiga och flerspråkiga familjer. Hon har lyft fram den bikulturella aspekten på ett engagerat sätt, som gett många en aha-upplevelse. Styrkan är hennes erfarenhet och förmågan att framföra budskapet på ett bra sätt.

Det är en stor glädje för SDR att tilldela Olga den 19:e Kruthmedaljen för hennes fina insatser för döva föräldrar.

Visa inlägg

Sten Ulfsparre kommer från ett släktled med döva i flera generationer. Han växte upp i Svanön nära Kramfors i Ångermanland på 1930-talet.

Han började på dövskolan i Härnösand men kom därefter till den rikstäckande dövskolan i Örebro. Efter två års snickarutbildning i Vänersborg flyttade Sten hem. Efter en tid hemma i Kramfors med arbete på en guldsmedsfabrik flyttade Sten till Stockholm och arbetade som guldsmedselev hos en hovleverantör och fick bl a träffa kungahusets medlemmar. Samtidigt läste han svenska och tog igen en del kunskaper han missat i Örebro.

Sten Ulfsparre har utbildat flera döva i föreningskunskap – och han har varit verksam i föreningslivet i många år. På 1970-talet drev Sten tillsammans med Inger Ahlgren två teckenspråksprojekt på universitetet med döva barn och deras döva och hörande föräldrar.

Han var också med och drev på att riksdagen beslöt erkänna teckenspråket som dövas första språk år 1981. Lördagsskola ordnades för döva förskolebarn i Stockholm år 1977. Drygt två år senare på initiativ av universitetet bildades en förskola för döva barn på Skeppargatan i centrala Stockholm. 1983 startade Sten ett fyraårigt projekt om svenskspråksinlärning på teckenspråk tillsammans med en dövlärare. Sten Ulfsparre har betytt mycket för föräldrar med döva barn och inte minst för döva barns språkutveckling och det är med stor glädje SDR tilldelar honom Kruthmedalj nr 18.

Visa inlägg

Intresset för sociala frågor fick Karl-Erik tidigt i småbrukarhemmet på Orust. Hans mor var en social person, mån om att alla hade det bra. Hon hade lätt för att umgås med folk. Moderns sociala omsorg om andra fick en stark påverkan på Karl-Erik som liten pojke.

Han kom tidigt med i föreningslivet i Göteborg och 1978 lämnade han arbetet på Arendalsvarvet för att arbeta som ombudsman i Göteborgs Dövas Förening. Då hade han redan 1974 valts in i SDR:s förbundsstyrelse. Vid kongressen i Motala 1979 blev Karl-Erik SDR:s ordförande, ett förtroendeuppdrag som han hade fram till 1983 då han blev tjänsteman inom SDR med inriktning på sociala frågor.

Under 60- och 70-talen fick förbundet arbeta hårt för att få till stånd uppvaktningar hos myndigheterna. Karl-Erik har bidragit till att öppna flera av dessa myndighetsdörrar. Karl-Erik tänker i schackdrag. Han vet hur man ska flytta pjäserna för att nå målen. Det handlar om rätt kontakt i rätt tid och med rätt strategi. Det har ibland varit många drag och omvägar för att göra politiker ”schack matt”.

Karl-Erik var med och startade flera verksamheter. Bland annat skolhemmet i Mogård, Avenboken i Malmö, samt flera dövteam och äldreboenden för döva.

Ännu återstår mycket arbete men Karl-Erik har åstadkommit mycket och banat vägen. Det är med stor glädje SDR tilldelar Karl-Erik Karlsson Kruthmedalj nummer 17 för hans stora insatser inom det sociala området för döva.

Visa inlägg

Den dövpsykriatiska verksamheten i Sverige har funnits i över 30 år. Verksamheten startades 1972 av Britta Hegethorn, en pionjär som funnits med under årens lopp.

Britta Hegethorn har i flera år, tillsammans med dövorganisationerna, kämpat för att få en egen dövpsykiatrisk verksamhet för döva i teckenspråksmiljö, vilket myndigheterna till sist tillmötesgick. Britta kom i kontakt med dövproblematiken redan 1962. Successivt förstod hon att döva behövde teckenspråkskunniga terapeuter, men det räckte inte att bara kunna språket, man måste också ha en viss insikt om problemen för att kunna hjälpa.

1970 ordnade Sveriges Dövas Riksförbund en konferens för föräldrar till döva barn. Där mötte hon för första gången överläkaren Terje Basilier från Norge och fick stöd för att försöka starta dövpsykiatrisk verksamhet i Sverige. I ett tal 1992, när dövpsykriatin i Sverige fyllde 20 år, gjorde Britta ett axplock ur dövas historia och berättade om förtryck, förmynderi och utanförskap. Döv har betraktats liktydigt med dum, löjlig eller psykiskt sjuk. Detta ville Britta ändra på. Britta var även med och startade den dövpsykriatiska öppenvårdsmottagningen i Stockholm den 1 mars 1985. Britta Hegethorn avled den 10 januari 2005. SDR vill postumt ge Britta Hegethorn Kruthmedalj nr 16 för hennes banbrytande och viktiga insatser inom dövpsykriatin för döva.

Visa inlägg

Gunnel Strängs föräldrar var döva. Och på den vägen….
Gunnel Sträng har arbetat intressepolitiskt hos SDR i mer än 17 år. Gunnel har som politisk sekreterare flyttat fram SDR:s positioner på riksplanet – och det har varit bra för alla döva. Ett rikt nätverk med regering, departement och riksdag byggdes upp av Gunnel. Tolkutredningen 1991 var en av de stora frågorna Gunnel arbetade med.

Gunnel hade ett stort engagemang för skolfrågor och språket. Rätten till teckenspråk i förskolan, skolan och rätten till teckenspråkstolkar samt arbetet för teckenspråkets status. Utifrån denna plattform har Gunnel jobbat och lobbat politiskt. Riksdagsbeslutet den 22/2 2001 – om att stärka teckenspråkets ställning – är en av Gunnels stora verk. Detta beslut kom till tack vare Gunnels outtröttliga förarbete.

Gunnel har arrangerat flera viktiga konferenser varav den viktigaste och mest uppmärksammade var den internationella tvåspråkighetskonferensen i Stockholm 1993. För detta fick Gunnel en WFD-medalj i Wien 1995. Gunnel var en taktiker. Hon använde samverkan och samarbete med andra för att forcera dövas frågor. Gunnel har sett till att SDR nämns med stor respekt i maktens korridorer.

SDR är imponerad över den bredd, kraft och det engagemang som finns hos Gunnel och vill med stort nöje tilldela Kruthmedalj nummer 15 till Gunnel Sträng.

Visa inlägg