Barbro Carlsson – Nummer 10 (1999)

SDR kom i kontakt med Barbro Carlsson 1967 då hon arbetade på Folkbildningsbyrån med att administrera studiekonsulentverksamhet. Barbro insåg hur lite fortbildningsverksamhet som kom döva till del. Under några år blev kurser för döva prioriterade och det betydde att de kurser som studieförbunden ordnade för döva på lokal- och riksnivå blev kostnadsfria. De regelbundna träffarna på Folkbildningsbyrån skapade många kontakter som SDR fick stor nytta av.

När Riksdagen beslöt om femårig försöksverksamhet med fri tolkservice började teckenspråkstolkar utbildas. Det skedde samtidigt som Västanviks folkhögskola startade sin verksamhet. Tolkkurserna omfattade bara sex veckor och man ville få med så många som möjligt, därför förlades kurserna till olika platser i landet.

Vid en föreläsning med Lars Kruth vid den sista av dessa kurser skulle tolkarna översätta till Barbro Carlsson. Bara ett fåtal klarade det. Då tog Barbro det tuffa beslutet att flytta tolkutbildningen till Västanviks folkhögskola och att grunden för utbildningen skulle vara dövas teckenspråk. Det innebar att vi fick en teckenspråkslinje och en tolklinje på Västanvik. För oss döva blev Folkbildningsbyrån något av en oas i det då mycket starka oralistiska Skolöverstyrelsen och att det blev så kan vi tacka Barbro Carlsson och hennes medarbetare för.

Det är för allt detta arbete som SDR med glädje tilldelar Barbro Carlsson den tionde Kruthmedaljen.