Dövas möjligheter till meningsfull fritid – SDR anser och kräver

SDR utför under hösten 2021 en kampanj för att belysa problemen med tolktjänsten i livets olika situationer genom att sprida personliga berättelser. Här följer SDR:s beskrivning av problemet men också vad vi ser är lösningen.

Många människor använder sin fritid för att koppla av och ladda batterierna. Andra använder tiden för att stärka banden med familj och vänner eller för att ägna sig åt sina intressen. Det råder ingen tvekan om att tillgång till meningsfulla fritidsaktiviteter är viktigt för människors psykologiska välbefinnande och känsla av gemenskap. För unga människor spelar fritiden en avgörande roll för den sociala och personliga utvecklingen, medan den för pensionärer kan bryta ensamhet och isolering.

Döva personer är ofta utestängda från möjligheten till en meningsfull fritid på grund av systematiska brister i hur tolktjänsten är uppbyggd och reglerad. Elsa var ständigt osäker på om hon skulle få en tolk vid nästa simträning. Drömmen om att få representera det svenska dövlandslaget i Deaflympics känns ouppnåelig och avlägsen, när hon inte kan vara delaktig på simträningarna. Maria däremot fick glädjande besked att hon skulle få en tolk under hela studiecirkeln där hon kunde utvecklas i målning med vattenfärger. Först efter halva kursen fick hon plötsligt veta att hennes tolk hade dragits in för resten av kursen för att studieförbundet inte betalar. Att till en början få delta och lära känna likasinnade kurskamrater för att sedan berövas möjligheten att fortsätta dela detta intresse med andra och bli utestängd är inget annat än en ren kränkning.

Det kan vara psykologisk nedbrytande att leva som döv när möjligheterna till deltagande i viktiga och givande fritidsaktiviteter begränsas och möjligheter till självbestämmande nästintill är obefintliga. En anmälan till Patientnämnden när man inte fått tolk blir en siffra i statistiken men den frustrerande vanmakten hos oss består.

Regionerna har skapat prioriteringslistor där fritidsaktiviteter kategoriskt missgynnas. Dessa listor baseras på hur regionerna antar att den genomsnittliga tolkanvändaren värderar olika aspekter av sitt liv. Även om vi har kommit långt när det gäller att erkänna att alla ska ha rätt till självbestämmande – ett synsätt som också genomsyrar FN:s konvention om skydd för personer med funktionsnedsättning – finns det inga spår av detta tankesätt i de nuvarande lagarna och prioriteringarna som styr tolksystemet.

SDR efterlyser en lagändring för ett fungerande tolksystem där lagarna i första hand formuleras som en rättighetsbaserad lagstiftning, vilket vi föreslog i vår skuggrapport. I andra hand behövs någon mekanism som ger individen självbestämmande om prioriteringar.

SDR anser att den pågående statliga utredningen om tolktjänst för förstärkt jämlikhet och delaktighet ska föreslå att man ska ha rätt till tolk. Om utredningen inte föreslår detta, förväntar vi oss att den åtminstone föreslår hur prioriteringslistorna kan avskaffas eller föreslår en mekanism för att stärka tolkanvändarnas självbestämmande.

SDR kräver att det svenska tolksystemet genomgår en reform med målet om ett samhälle som står för jämlikhet och delaktighet på riktigt.

Relaterat material:
Utredningen Förstärkt tolktjänst för jämlikhet och delaktighet (Dir.2020:79)

Pressmeddelande 2020-01-28: Rapporten Rätt till tolk – Ingen tolkningsfråga!