Dövas medbestämmande och inflytande – SDR anser och kräver

SDR utför under hösten 2021 en kampanj för att belysa problemen med tolktjänsten i livets olika situationer genom att sprida personliga berättelser. Här följer SDR:s beskrivning av problemet men också vad vi ser är lösningen.

Berättelser som Josefins och Filips visar varför Sverige behöver genomgå en tolkreform där döva får inflytande över hur och när tolkningen ska genomföras.

Josefin vill att en tolk ska vara på plats, men hon erbjuds endast distanstolkning. Men hennes tolkcentral registrerar inte ens detta som tolkbrist. Filip nekas också en tolk på plats, för att hans hemregion inte vill betala för tolkning i en annan region. Han har på egen hand fått besked av regionen där han arbetar att de har tolkar som de kan skicka till honom. Men Filips hemregion gav honom upprepade besked om tolkbrist när det i själva verket handlade om att hemregionen inte ville betala för tolkningen. Detta trots att Filip kompromissat ner beställningens omfattning.

Under pandemin har tolkuppdragen till stora delar skett genom distanstolkning via videosamtal, som inte tidigare erbjöds av regionerna. Ett flertal regioner tenderar dock att förutsätta distanstolkning som förstahandsalternativ framför att erbjuda fysisk teckenspråkstolk på plats. Detta beslut tas inte alltid i samråd med berörda. Utan närvaron av en fysisk teckenspråkstolk försvåras möjligheten av att fånga upp signaler av vad som händer i rummet och det samspel som sker mellan personerna. Hänsyn måste tas till teknisk utrustning, bakgrundsljud samt ljusförhållanden. Det är några faktorer som ofta kan försvåra tolksituationen med överhängande risk för kommunikationsglapp, missuppfattning och inte minst rätts- och patientosäkerhet. I praktiken är det ett stort ansvar som läggs på döva att kommunikationen fungerar mellan samtliga deltagare.

Den oro och osäkerhet som döva upplever i bland annat tolksituationer som inte känns optimala, leder till en underliggande stress som vi benämner som minoritetsstress.

Minoritetsstress uppstår vid strukturell ojämlikhet, fördomar och medvetna eller omedvetna kränkningar som minoritetsgrupper möter varje dag. Denna stress ökar risken för psykisk ohälsa bland döva.

Hur väl en tolksituation fungerar och genomförs har en direkt inverkan på exempelvis hur andra uppfattar dig, om de litar på dig och om du blir anställd för det jobb du söker. Utöver det upplever många döva att de ofta får ta strid eller kompromissa för att få teckenspråkstolkning, ibland förgäves.

SDR anser att den pågående statliga utredningen om tolktjänst för förstärkt jämlikhet och delaktighet ska föreslå hur man kan stärka dövas rätt till att välja hur tolkuppdraget skall utföras. Dövas förutsättningar till delaktighet ska inte heller begränsas till den egna regionen och inskränka våra möjligheter till aktiviteter på annan plats i landet. SDR kräver att dessa inskränkningar ska upphöra genom en lag som tvingar regionerna till en samverkan. Regionerna ska också föra en statistik som faktiskt visar tolksystemets verklighet där alla tolkbeställningar skall redovisas. Detta gäller i synnerhet tolkuppdrag som nekats oavsett om det är distanstolkning eller fysisk tolkning.

SDR kräver att det svenska tolksystemet genomgår en reform med målet om ett samhälle som står för jämlikhet och delaktighet på riktigt.

Relaterat material:
Utredningen Förstärkt tolktjänst för jämlikhet och delaktighet (Dir.2020:79)

Pressmeddelande 2020-01-28: Rapporten Rätt till tolk – Ingen tolkningsfråga!