Scenbeskrivning: Akuten

Scenen utspelar sig på en akutmottagning där en hörande patient, Alba Andersson, söker vård för svåra magsmärtor. Receptionisten, som är teckenspråkig, hanterar inskrivningen, medan en annan patient och en läkare också deltar i scenen. 

Alba Andersson anländer till akuten, tydligt plågad av smärtor. Hon försöker kommunicera med receptionisten och ber om papper och penna eftersom hon är hörande och inte kan teckenspråk. Receptionisten förstår dock inte hennes begäran förrän efter upprepade försök och peka-gester. 

Mitt under detta tränger sig en annan patient, som bara har ont i lillfingret, före i kön. Receptionisten väljer att hjälpa den patienten först, medan Alba, trots sina akuta smärtor, tvingas vänta. När hon försöker påkalla uppmärksamhet blir hon avvinkad och ignorerad. 

Till slut får hon lämna sitt skrivna meddelande där hon förklarar att hon har svåra magsmärtor och behöver en taltolk. Receptionisten läser upp hennes text högt, vilket gör att alla i väntrummet hör hennes privata sjukdomsuppgifter. Hon pekar sedan mot väntrummet utan vidare förklaring, och Alba går dit, fortfarande i smärta och osäker på när hon kommer få hjälp. 

Efter en stund återvänder Alba till receptionen och skriver på nytt: ”När kommer tolken?” Receptionisten läser upp frågan högt och pekar återigen mot väntrummet, men ger inga tydliga svar. Alba återvänder till sin plats, fortfarande utan information. 

När läkaren till slut ropar upp henne, informeras hen av receptionisten att patienten är hörande. Läkaren försöker kommunicera genom att fråga om hon kan ”lite tecken”, men Alba förstår inte och kan inte svara. När läkaren tar fram papper och penna och skriver frågan ”Var har du ont?” svarar Alba genom att peka, men frustration byggs upp när hon påminner om att hon behöver en taltolk. 

Läkaren ropar på receptionisten och frågar varför tolk inte är bokad. Receptionisten, som verkar ha glömt bort det, svarar undvikande. Läkaren skriver på en lapp att det tyvärr inte finns någon tolk och ber Alba beskriva sin smärta skriftligt. Vid det här laget har hennes smärtor blivit outhärdliga. Hon skriker att hon behöver en tolk, att hon inte kan beskriva smärtan skriftligt – och faller sedan ihop och svimmar av smärta. Läkaren blir chockad.