Tolkutredning avslutad
Isabella Hagnell Westermark ger en sammanfattning om processen fram till idag, vad SDR har lyckats med under utredningens arbete samt vad SDR är mindre nöjda med. Hon har suttit i utredningens expertgrupp efter att ha blivit nominerad av SDR och sitter även i SDR:s interna tolkarbetsgrupp. Arbetet har stundtals varit mycket intensivt och Isabella har bidragit med SDR:s perspektiv under hela utredningens arbete.
Vänsterpartiet motionerade om tolktjänsten i riksdagen under 2018 där de föreslog ett tillkännagivande om att regeringen skulle tillsätta en statlig utredning om tolktjänsten, eftersom inget har hänt efter den föregående utredningen och det har påvisats stora problem med tolktjänsten, särskilt i arbetslivet. SDR träffade då flera riksdagsledamöter i socialutskottet och lobbade för de skulle rösta för att bifalla motionen. Alla partier var till slut eniga om att bifalla motionen, vilket är ganska ovanligt. Efter riksdagens beslut lobbade SDR Socialdepartementet för att en tolkutredning skulle tillsättas skyndsamt, och det är nu den som redovisas idag.
Direktiven för utredningen var enligt vår uppfattning relativt öppna. Det framgick också att utredningen skulle titta närmare på tillgång till tolk i arbetslivet och utbildning. Det framgick inte någon kostnadsbegränsning för utredningen. Dock var det tydligt att en ny statlig myndighet för tolktjänsten inte skulle föreslås. I betänkandet som överlämnades idag till minister Lena Hallengren följer en handlingsplan med flera olika förslag på förbättringar.
Under Isabella Hagnell Westermarks arbete i expertgruppen och i samråd har vi återkommande lyft vår egen utredning ”Rätt till tolk – Ingen tolkningsfråga” (2020) och de förslag som finns med där. Självfallet har vi under utredningens process fått göra flera kompromisser för att hitta andra vägar och lösningar med både kostnadseffektivitet och självbestämmande i beaktande.
Här följer de saker som SDR lyckats få gehör för:
- Förslag om kostnad för tolk i arbetslivet höjdes från 400 000 kr till 480 000 kr, detta räcker dock inte för alla men det innebär en förbättring jämfört med förslaget från början.
- Tolkkostnaden för tolk i arbetslivet kommer att följa ett prisbasbelopp, vilket innebär en flexibilitet framför att låsta avsedda medel.
- Arbetsförmedlingen kommer att göra en uppföljning där de tittar på möjligheten att införa ytterligare en bidragsnivå för de som har yrken med höga kommunikationskrav.
- Ett nationellt kunskapscenter för tolktjänsten ska bildas, med uppdrag att bland annat samla statistik för den hela tolktjänsten. I stället för att statistik eller ytterligare utredningsuppdrag som föreslås av utredningen ska finnas utspritt hos flera aktörer med konsekvensen att en samlad helhetsbild förblir saknad.
- Ett instämmande i vår tolkning att regionen ansvarar för tolktjänst för möten mellan föräldrar och skolor där tolkbestämmelsen i förvaltningslagen inte är tillämplig. I skollagen anges att tolkbestämmelsen i förvaltningslagen inte är tillämplig.
- Vi har även fått med flera formuleringar där vi problematiserar regionernas vida möjlighet att prioritera tolkuppdrag på grund av ekonomiska skäl. Om man tittar på statistiken ser det ut som att tolkbristen är låg och att prioriteringar därmed inte aktualiseras ofta. Detta är helt felaktigt då regionerna ofta på förhand gör prioriteringar, till exempel högst en fritidsaktivitet per vecka, på grund av ekonomiska skäl. Detta har vi fått med.
- Post- och Telestyrelsen, PTS, föreslås att få ett permanent anslag för bildtelefoni och distanstolkning, så att en sådan tjänst kan tryggas.
- Översyn om tillgång till tolkning inom utbildningsområdet, inklusive privata utbildningar, ska göras.
De största utmaningarna med tolksystemet finns dock kvar, bland annat regionernas ansvar, rätt till prioriteringar och tolk i arbetslivet. Vi anser därför att utredningens förslag i sin helhet förvisso utgör små steg i rätt riktning men att det finns brister. Därför har Isabella i egenskap som expert gjort ett särskilt yttrande, som kommer att inkluderas i betänkandet. Regeringen och remissinstanser kan därför ta del av vår kritik, vad vi upplever att vi inte har fått gehör för och eventuellt beakta det i en kommande proposition.
Följande har lyfts i det särskilda yttrandet:
- Vi är fortfarande oroliga över riskerna för ett fortsatt regionalt ansvar där prioriteringar fortfarande kan göras med hänvisning till ekonomiska skäl.
- Samverkan mellan olika regioner kring tolkuppdrag är fortsatt frivillig.
- Regionernas frivillighet att utföra tolkuppdrag som beställs av andra aktörer finns kvar, precis som idag.
- Regionerna ska göra egna utredningar om betalningsansvar, vilket lämnar utrymme för godtyckliga tolkningar och att ansvaret lämnas över på andra aktörer, precis som idag.
- Ansvars- och finansieringsprincipen är en central fråga för tolktjänsten och här råder det olika tolkningar om dess tillämplighet. Vi anser att det är en generell och politisk princip som ska vara vägledande för lagstiftaren vad gäller kommuners, regioners och privata aktörers ansvar kopplat till tillgänglighetsinsatser. Men i tolkfrågan har man i för stor utsträckning hänvisat till ansvars- och finansieringsprincipen på individnivå, trots att det kan handla om vardagstolkning. Konsekvensen blir att ansvarsfrågan passas hit och dit, riskerar att inte lösas och att beställaren slutligen blir utan tolk. I början verkade vi ha en samsyn i att detta behövde ändras men det övergick åter till olika aktörer, inklusive privata, fortfarande kan ha ett kostnadsansvar, även i den del som rör vardagstolkningen. Även om regionens ansvar för tolk i arbetslivet överlämnas till Arbetsförmedlingen och tolkansvaret enligt förvaltningslagen överlämnas till myndigheter (precis som det är idag) kommer det fortsatt finnas en risk att kostnadsansvaret lämpas över på andra aktörer, däribland ideella verksamheter med stöd av ansvars- och finansieringsprincipen.
- 480 000 kr för tolk i arbetslivet kommer inte att räcka. Det räcker säkerligen för många inom arbetslivet men tolkbehovet ser så olika ut för målgrupperna som är döva, hörselskadade eller personer med dövblindhet. En del kanske har APT en gång i veckan och då räcker dessa pengar, men för andra som kanske har chefsbefattningar eller andra kommunikationskrävande yrken är beloppet mycket lågt. Utredningen hänvisar till att det från början ingick grundläggande tolktjänst på 20 timmar per månad inom arbetslivet och föreslår att detta ska gälla. Det är dock just fråga om grundläggande tolktjänst och kan därför inte anses innebära någon klar förbättring. För delar ur vår målgrupp kvarstår samma problem som föranlett denna utredning. En försämring finns också gällande bidrag till teckenspråkstolkning & litteratur som möjliggör fortbildning i arbetslivet. Idag ligger nivån på 75 timmar / år men föreslås vara 40 timmar /år och ingå i potten med 480 000 kr.
- Utredningen har en övertro på den digitala utvecklingen och utökad distanstolkning. Detta tros enligt dem ha lett till mindre tolkanvändning i arbetslivet vilket vi bestridit. Det är tvärtom eftersom vi numera oftare skaffar oss en högre utbildning, jobbar i kommunikationskrävande yrken samt med produkter och tjänster som kräver samspel med andra i större utsträckning.
- Vi ser också en uppenbar risk med regionens vetorätt att neka tolk på plats när användaren tackar nej till distanstolkning. Detta försämrar självbestämmandet kraftigt. Konsekvensen blir att regionerna kan göra distanstolkning till norm av kostnadsskäl och inte heller behöva redovisa det som tolkbrist när tolkanvändaren tackar nej till distanstolkningen.
- Vi vill skärpa regionens ansvar att utföra tolkbeställningar även av andra aktörer, i synnerhet inom arbetslivet. Arbetstagare eller arbetsgivare ska inte behöva förhandla med tolkbolag, ta fram särskilda avtal/överenskommelser och förhålla sig till olika prissättningar. Arbetstagaren riskerar även hamna i ett underläge. För att undvika detta och minska på den administrativa bördan vill vi att regionen samordnar tolkbeställningar rörande arbetslivet men att Arbetsförmedlingen står för finansieringen. Detta blir även mycket mer kostnadseffektivt då potten räcker till fler tolktimmar.
- SDR vill också se en tillsynsfunktion på individuell nivå. Det kan till exempel förekomma att det dyker upp ovanliga fall som behöver ses över av en neutral tillsynsfunktion för att inte riskera att tolkanvändare hamnar i kläm.
Det särskilda yttrandet avslutas med att vi betonar att vi vill se att detta arbete bereds vidare och att det vi har lyft beaktas. Betänkandet innehåller alltså flera förslag som innebär små steg åt rätt håll men vår förhoppning är att regeringen tar delar av vårt särskilda yttrande till sig i sitt fortsatta arbete.
På svenskt teckenspråk: Kapitel om föreslagen handlingsplan
Särskilt yttrande av Isabella Hagnell Westermark
Relaterat material:
Dela artikeln via e-post.