Vårt remissvar om tolktjänsten
Dags för en förbättrad tolktjänst!
Sveriges Dövas Riksförbund, SDR, har lämnat synpunkter på Betänkandet om en Handlingsplan för en långsiktig utveckling av tolktjänsten för döva, hörselskadade och personer med dövblindhet (SOU 2022:11). Detta är den tredje statliga utredningen om tolktjänsten på 15 år och nu är det dags för de förändringar vi väntat länge på. Det finns förslag som bör genomföras skyndsamt för att uppnå en förbättrad tolktjänst och därmed en ökad delaktighet och jämlikhet på riktigt. Dock kan vi i många sammanhang anse att reformförslagen på flera punkter inte varit tillräckligt ambitiösa i förhållande till vad vi, som företräder döva i Sverige, anser behövs.
Här hittar du en sammanfattning av vårt remissvar.
Ny tolklag & klagomålshantering
SDR välkomnar förslaget om en ny tolklag, som ska reglera tolktjänsten, i stället för den nuvarande som faller under Hälso- och sjukvårdslagen. Tolktjänsten är en fråga om demokrati, delaktighet, tillgänglighet och jämlikhet i alla samhällssektorer och är viktigt för döva medborgare under ett helt livsperspektiv.
Med den nya tolklagen ska inte klagomålen för tolkuppdrag eller tolkbrist anmälas till Patientnämnden, eftersom en anmälan till Patientnämnden i princip varit verkningslöst och felaktigt förknippats med sjukvårdsärenden. I stället ska regionen systematiskt arbeta för förbättringar i verksamheten utifrån inkomna klagomål och synpunkter samt svara på dessa. SDR anser dock att det borde finnas en fristående tillsynsmyndighet som kan ta emot klagomål från tolkanvändare och som kan kritisera regionerna om det finns brister i hur de gjort sitt jobb i ett enskilt fall.
Regionernas uppdrag & arbete
Vi är positiva till att regionernas statsbidrag för vardagstolkning ska höjas, vilket har varit nödvändigt under en väldigt lång tid. Regionerna använder idag en rangordning inom ramen för deras upphandlingar – vilket i många sammanhang försämrat tolkanvändarens inflytande och valmöjligheter till särskilda bolag eller tolkar. Ett förslag föreligger att regionerna tillåts att använda valfrihetssystem vilket kommer att öka tolkbeställarens inflytande inför exempelvis val av tolkbolag.
SDR förstår att regionerna ibland måste prioritera men det ska inte bero på budgetskäl utan på att det inte går att hitta en ledig tolk till tillfället. Vi vill också att individen ska få chans att prioritera vad som är viktigt för hen. En lösning som vi skulle önskat att se är att tolkanvändaren får ett större inflytande genom valfrihetstimmar som alternativ till tolkcentralens prioriteringar.
Tolkcentralerna får möjlighet att frivilligt ta på sig samordningsuppdrag för alla tolkuppdrag i regionen. Det är bra men inte tillräckligt, tolkcentralerna borde vara skyldiga att samordna när andra betalningsansvariga begär det. Till en början borde det vara obligatoriskt för tolkcentralerna att samordna uppdrag som rör arbetslivtolkning.
Arbetslivet
Allt fler tolkuppdrag med koppling till arbetslivet ska samlas hos Arbetsförmedlingen, AF, vilket vi anser är en efterlängtad åtgärd. AF ska även förenkla och effektivisera registrering och administration av arbetslivstolkningen. Bidrag för arbetslivstolkning höjs och kopplas till index för kostnads- och prisutveckling i samhället – en mycket viktig del av förslagen som kommer att minska risken för att döva anses vara för dyra att anställa på arbetsmarknaden. SDR konstaterar att det finns vissa på arbetsmarknaden som inte kommer att kunna täcka hela tolkanvändandet inom sitt jobb med medel av AF, även efter denna höjning. AF får vidare också i uppdrag att efter tre år göra en översyn för arbetslivstolkningen. Här anser vi att översynen också ska identifiera om det finns målgrupper som har yrken med högre kommunikationskrav och därmed bör ha ett högre bidragsnivå.
Kostnadsansvar kontra ansvars- och finansieringsprincipen
Det finns en övertro på att ansvars- och finansieringsprincipen fungerat väl för tolktjänsten, vilket vi inte håller med om. SDR vill att tolktjänsten ska undantas helt från ansvars- och finansieringsprincipen och att det offentliga tar på sig det fulla finansieringsansvaret.
En positiv bekräftelse av utredningen är bedömningen om att kostnadsansvaret för möten mellan skolor och föräldrar/vårdnadshavare är regionens ansvar, i stället för skolan (då med hänvisning till ansvars-och finansieringsprincipen). Elevernas föräldrar ska inte behövas ses som en kostnadsbelastning för skolorna.
Nationell samordning & en ingång för alla beställningar
En fråga som SDR drivit länge är en nationell samordning för tolktjänsten för att uppnå en mer enhetlig samsyn och jämlikhet, då tillgång till tolk inte ska vara beroende på var döva väljer att bo. Detta är något som vi fortfarande anser behövs, men ett steg i rätt riktning är utredningens förslag om ett nationellt kunskapscenter för tolktjänsten. SDR vill också att det skapas en gemensam ingång för alla typer av tolkbeställningar och efterlyser ett tydligare uppdrag av staten till regionerna och en konkret tidsplan för när detta kan genomföras.
Samlad översyn för tolkning i vuxenutbildning
Döva som önskat att studera inom vuxenutbildningen och bett om teckenspråkstolkning har ofta blivit nekade med hänvisning till den höga kostnaden. Betänkandet föreslår nu en samlad översyn för tolkning i vuxenutbildningen, vilket vi anser är nödvändigt för att stärka dövas möjligheter till att studera och få meningsfullt arbete och sysselsättning som andra medborgare i samhället.
Distanstolkning
Tolkanvändaren ska själv avgöra om hen vill ha fysisk tolk på plats eller om tolkuppdraget kan utföras på distans. Regionen ska inte mot tolkanvändarens vilja påtvinga denne distanstolkning.
Distanstolkning av obokade möten genom bildtelefonförmedlingen föreslås att bli permanent och med ett fortsatt ansvar av Post- och Telestyrelsen (PTS). En viktig del att denna verksamhet och funktion görs permanent för att finnas kvar och erbjudas i ett långsiktigt perspektiv.
Utgångspunkter i vårt svar
Vårt förbunds remissvar är skrivet med utgångspunkt i att vi är positivt inställda till utredningens förslag sett till helheten. Behovet av reformer är brådskande, särskilt med tanke på att den svenska tolktjänsten varit underfinansierad sedan 1994. De invändningar som vi tar upp i detta remissvar ska inte ses som ett hinder mot att genomföra förslagen i betänkandet. Samtidigt är det av stor vikt att regeringen beaktar våra synpunkter i det fortsatta arbetet, eftersom förslagen inte är tillräckligt ambitiösa för att tillgodose tolkanvändarnas rätt till tolk.
Kontakt
Om ni har frågor är ni välkomna att kontakta SDR:s förbundsordförande Åsa Henningsson på asa.henningsson@sdr.org och vikarierande intressepolitisk sekreterare Kave Noori på kave.noori@sdr.org
Betänkandet SOU 2022:11 på regeringens webbplats
Särskilt yttrande av Isabella Hagnell Westermark
Tidigare nyheter:
Dela artikeln via e-post.