Britta Hegethorn – Nummer 16 (2005)

Den dövpsykriatiska verksamheten i Sverige har funnits i över 30 år. Verksamheten startades 1972 av Britta Hegethorn, en pionjär som funnits med under årens lopp.

Britta Hegethorn har i flera år, tillsammans med dövorganisationerna, kämpat för att få en egen dövpsykiatrisk verksamhet för döva i teckenspråksmiljö, vilket myndigheterna till sist tillmötesgick. Britta kom i kontakt med dövproblematiken redan 1962. Successivt förstod hon att döva behövde teckenspråkskunniga terapeuter, men det räckte inte att bara kunna språket, man måste också ha en viss insikt om problemen för att kunna hjälpa.

1970 ordnade Sveriges Dövas Riksförbund en konferens för föräldrar till döva barn. Där mötte hon för första gången överläkaren Terje Basilier från Norge och fick stöd för att försöka starta dövpsykiatrisk verksamhet i Sverige. I ett tal 1992, när dövpsykriatin i Sverige fyllde 20 år, gjorde Britta ett axplock ur dövas historia och berättade om förtryck, förmynderi och utanförskap. Döv har betraktats liktydigt med dum, löjlig eller psykiskt sjuk. Detta ville Britta ändra på. Britta var även med och startade den dövpsykriatiska öppenvårdsmottagningen i Stockholm den 1 mars 1985. Britta Hegethorn avled den 10 januari 2005. SDR vill postumt ge Britta Hegethorn Kruthmedalj nr 16 för hennes banbrytande och viktiga insatser inom dövpsykriatin för döva.