Göte Hanson – Nummer 5 (1995)

1961 ville vi på SDR genomföra en enkät för att få veta hur vuxna döva såg på dövskolan. Vi ville att enkätundersökningen skulle vara vetenskapligt upplagt utan ledande frågor. Vi vände oss till Skolöverstyrelsen för att få hjälp med genomförandet. På SÖ blev vi hänvisade till skolkonsulent Sven Söderqvist, som i sin tur föreslog föreståndaren på Dövlärarseminariet på Manilla dövskola, dövläraren Göte Hanson. Både han och hans lärarkandidater ställde upp och hela enkäten kunde genomföras. Två tjocka volymer överlämnades av SDR till SÖ, som i vederbörlig ordning gömde dem i arkivet utan att samla damm.
Undersökningen gav ändå ett fint resultat för Göte Hanson blev övertygad om att teckenspråket var nödvändigt i undervisningen. Det tyckte man inte på SÖ varför Göte Hanson blev obekväm och slutade på Seminariet.

Göte Hanson återgick till studierna vid Uppsala universitet och fick en docentur och blev sedermera professor på Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. Under hela 60-,70- och 80-talet ställde han upp i många olika sammanhang för att stödja SDR:s krav på teckenspråkig undervisning i dövskolorna.

Genom flera forskningsrapporter har Göte Hanson stött döva i deras kamp för att få en mer meningsfull undervisning och framförallt har Göte Hanson bidragit till att stärka dövas medvetenhet. Göte Hanson har också i olika sammanhang bistått enskilda döva, som blivit orättvist behandlade av myndigheterna.