Karl-Erik Karlsson – Nummer 17 (2005)

Intresset för sociala frågor fick Karl-Erik tidigt i småbrukarhemmet på Orust. Hans mor var en social person, mån om att alla hade det bra. Hon hade lätt för att umgås med folk. Moderns sociala omsorg om andra fick en stark påverkan på Karl-Erik som liten pojke.

Han kom tidigt med i föreningslivet i Göteborg och 1978 lämnade han arbetet på Arendalsvarvet för att arbeta som ombudsman i Göteborgs Dövas Förening. Då hade han redan 1974 valts in i SDR:s förbundsstyrelse. Vid kongressen i Motala 1979 blev Karl-Erik SDR:s ordförande, ett förtroendeuppdrag som han hade fram till 1983 då han blev tjänsteman inom SDR med inriktning på sociala frågor.

Under 60- och 70-talen fick förbundet arbeta hårt för att få till stånd uppvaktningar hos myndigheterna. Karl-Erik har bidragit till att öppna flera av dessa myndighetsdörrar. Karl-Erik tänker i schackdrag. Han vet hur man ska flytta pjäserna för att nå målen. Det handlar om rätt kontakt i rätt tid och med rätt strategi. Det har ibland varit många drag och omvägar för att göra politiker ”schack matt”.

Karl-Erik var med och startade flera verksamheter. Bland annat skolhemmet i Mogård, Avenboken i Malmö, samt flera dövteam och äldreboenden för döva.

Ännu återstår mycket arbete men Karl-Erik har åstadkommit mycket och banat vägen. Det är med stor glädje SDR tilldelar Karl-Erik Karlsson Kruthmedalj nummer 17 för hans stora insatser inom det sociala området för döva.