Colin Allen AM kommer från en döv familj och är född i Sydney, Australien. Han var verksam i det australiska dövsamhället under ett flertal år innan hans engagemang ledde honom in på den internationella banan. Mellan 2000 och 2007 arbetade Colin Allen AM med flera internationella projekt som sträckte sig över världen, från Balkanländerna och Turkiet till Kambodja. I en global utbildningssatsning 2007 till 2009 om dövas mänskliga rättigheter genomfördes även regionala kartläggningsprojekt om dövas situation i bland annat Östeuropa, Asien, Sydamerika, Centralamerika, Afrika och arabvärlden. 

Colin Allen AM valdes 2003 in i WFD:s styrelse och satt där totalt 16 år, från 2011 fram till 2019 som ordförande. 2018 tillkännagav FN att den 23 september ska firas som den internationella teckenspråksdagen (International Day of Sign Languages). Tack vare Colin Allen AM och hans ledarskap, engagemang och ideella insatser har den internationella medvetenheten ökat om vikten av teckenspråk för att fullt ut förverkliga dövas mänskliga och språkliga rättigheter.

Markku Jokinen från Finland är en välkänd profil i dövas internationella sammanhang. Utöver pedagogik fann han också ett stort intresse för dövas historia, kultur och lingvistik. Många förknippar Markku med hans stora internationella arbete. Med sina utmärkta ledaregenskaper är det inte förvånande att han varit ordförande i World Federation of the Deaf, WFD, 2003-2011, vice ordförande i European Union of the Deaf, EUD, 1998-2003 där han även senare från 2013 är ordförande. När han avgick som ordförande i WFD fick han titeln som hedersordförande, tillsammans med Yerker Andersson och Liisa Kauppinen. Med passion för arbetet med implementeringen av FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning har han gjort mycket stora och betydelsefulla insatser för döva. Dr. Markku Jokinen har också gjort stora insatser som inneburit viktiga framsteg för teckenspråk på alla nivåer i nordiska, europeiska och internationella kontexter.

Knud Søndergaard började sin internationella karriär 1971 som ordförande i DNRs sportsektion, och fortsatte inom dövsport på nordisk nivå och för internationell handikappidrott fram till 2011. Under många år var Knud generalsekreterare för CISS, namnbytt till Deaflympics, ledamot i Dövas Nordiska Råd och i en nordisk stiftelse för döva med flerhandikapp, haft olika uppdrag för European Union of the Deaf (EUD), de sista 14 åren som ordförande. Han har också varit verksam i European Disability Forum (EDF), och i World Federation of the Deaf, WFD sedan 1987. Knud har haft stor betydelse för att hålla alla organisationer i gott organisatoriskt och ekonomiskt skick. Knud Søndergaards betydelsefulla insatser har avsevärt bidragit till att döva har kunnat hävda sina rättighetsfrågor på internationell nivå.

Asger Bergmann från Danmark har varit och är en betydelsefull person för arbete med utbildningsfrågor, teckenspråksfrågor och inte minst teckenspråkstolkutbildning på internationell nivå. Asger har i flera decennier varit aktiv i Dövas Nordiska Råd, DNR, i European Union of the Deaf, EUD, samt i World Federation of the Deaf, WFD. Asger Bergmann har initierat teckenspråksutbildning i flera biståndsländer, t.ex. Uganda, Filippinerna och Ghana. Han har deltagit inom EU, bland annat på 1990-talet i projektet Sign Language in Europe, som genom en resolution till EU-parlamentet ville få erkännande av de nationella teckenspråken i EU. Asger har genom sina internationella förtroendeuppdrag spridit teckenspråkets budskap i hela Europa på ett mycket positivt sätt.

Kerstin Kjellberg föddes i Skåne 1942. En dag i början på 1980-talet vaknade Kerstin och var totalt döv, all hörsel hade försvunnit. Genom dåvarande SDR-Kontakt fick Kerstin Kjellberg information om teckenspråkskurser på Västanviks Folkhögskola. Det blev början till ett nytt liv för Kerstin.

Kerstin Kjellberg anställdes på SDR och har under sina 23 år utvecklat biståndsverksamheten till vad den är idag. Det som i Sverige anses självklart är inte lika självklart för döva i andra länder. SDR har genom sina projekt gjort insatser så att döva i u-länderna fått möjlighet att kämpa för teckenspråket och mänskliga rättigheter. Många andra biståndsgivare har tagit efter den modell SDR arbetat efter, nämligen att stärka dövorganisationen och teckenspråket parallellt. SDR har också sett till att döva kvinnor fått extra stöd genom en fungerande kvinnogrupp/vinge i alla dövorganisationer. SDR var också först i världen med att driva teckenspråkiga rehabiliteringsprogram på bynivå, genom projekt i Nepal.

Händelser att glädjas över är att kvinnovingen i Gambia öppnat en teckenspråkig förskola för döva barn och att teckenspråket har blivit erkänt i Nicaragua, Thailand, Kenya och Sydafrika. Det är med stor glädje SDR tilldelar Kerstin Kjellberg International Award nr 6 för hennes mångåriga arbete med mänskliga rättigheter för döva i utvecklingsländer.

Bengt Lindqvist är Sveriges främste ambassadör i frågor om funktionshindrades villkor.

”Ett samhälle som är bra för människor med funktionsnedsättning är ett bättre samhälle för alla” är ett ständigt återkommande inslag i Bengt Lindqvists många tal. Bengt Lindqvist var den första ministern i världen med synligt funktionshinder. Han utsågs till FN:s specielle rapportör i handikappfrågor. Bengt var lyhörd när WFD, Dövas världsförbund, ställde krav om teckenspråkiga dövas behov. Han insåg att dövskolorna behövdes och att utbildningen där skulle ha samma ambitionsnivå och standard som den allmänna utbildningen.

Bengt Lindqvist har med verktyget ”FN:s standardregler om mänskliga rättigheter” lyft fram dövas självklara rätt och behov av teckenspråket. Bengt har under åtta år som FN:s rapportör sett till att styrkan i reglerna ökade och resulterade i en FN-konvention, som ratificerades av den Svenska regeringen den 13 november 2008.

Tack vare Bengt Lindqvists insatser har dövas rätt till teckenspråk uppmärksammats i världen. Att få använda sitt språk, teckenspråket, är en mänsklig rättighet. Flera länder har på ett eller annat sätt gett teckenspråket en ökad status. SDR vill därför tilldela Bengt Lindqvist International Award nr 5 för hans stora insatser för att stärka teckenspråkets ställning i världen.

Dominic Ouma Majiwa, som är barndomsdöv, föddes nära Södra Nyanza vid Victoriasjön den 30 augusti 1958. 1987 lyftes Oumas arbete till internationell nivå då han deltog i WFD:s kongress i Esbo, Finland, och internationella workshopen för döva teckenspråksforskare i Leksand, Sverige. Detta tillsammans med SDR:s påverkan ledde till att Ouma blev intresserad av att arbeta med KNAD och RSESA där han har arbetat mer än 16 år.

Under åren 1986 – 1994 arbetade Ouma med SHIA/SDR:s dövprojekt i Kenya som projektledare. Ouma ledde bildandet av elva lokala dövföreningar i landet vilket i sin tur ledde till bildandet av Kenya National Association of the Deaf (KNAD) 1987 och medvetenhet om Kenyas teckenspråk och dövas välfärd. När projektet avslutades 1988, tog KNAD över fortsättningen av verksamheten och hade ett framgångsrikt samarbete med SDR/SHIA. Ouma hade översyn av olika KNAD-projekt bl a utveckling av teckenspråksundervisning och tolkutbildning, utgivning av teckenspråkslexikon och KNAD:s/universitetets teckenspråksforskning. Han svarade också för samordning inom organisationen och den sociala servicen för att garantera att döva fick hjälp.

Från 1994 är Ouma regionaldirektör för WFD:s regionalsekretariat för östra och södra Afrika (RSESA) där han samordnar och leder verksamheten.

I många år har Ouma varit aktivt involverad i dövsamhället och i handikappfrågor på många olika sätt. Han är medlem i Voters With Disability Alliance i Kenya och en av grundarna av United Disabled People of Kenya (Kenyas HSO) och andra organisationer som arbetar med HIV/AIDS-medvetenhet för döva och med funktionshindrades rättigheter.

För Dominic Ouma Majiwas stora betydelsefulla insatser för döva i Kenya samt inom region östra och södra Afrika är det en stor glädje för SDR att tilldela honom det fjärde International Award.

Liisa Kauppinen har i många år varit en av de mest kända och respekterade döva både i nordiska och i internationella sammanhang. Hon har – vid sidan om arbetet som verkställande direktör i finska dövförbundet – med stort engagemang varit verksam inom WFD i snart 20 år. 1983 – 87 var Liisa styrelsemedlem, därefter generalsekreterare till 1995. De senaste sju åren har Liisa varit president i WFD, ett uppdrag som hon planerar lämna 2003. Därutöver har Liisa också varit ordförande i Dövas Nordiska Råd i flera omgångar under sammanlagt sex år mellan 1983 och 1994.

Under Liisas år inom WFD och DNR har mycket hänt bland världens döva. Projekt i Afrika, Asien och Syd Amerika har lett till starkare dövförbund och tvåspråkig undervisning samt fler tolkar. Teckenspråkets ställning har stärkts i många länder. I Norden lär sig fler och fler hörande teckenspråk – många för att bli tolkar. Döva i hela världen blir mer och mer medvetna om sina rättigheter. Ökningen i antalet tolkar imponerar, t ex hade 30 länder egen tolk vid världskongressen i Japan 1991, medan det i Australien 1999 fanns 300 tolkar.

Liisa Kauppinens stora kompetens och imponerande språkkunskaper har också lett till att hon fungerat som expert i FN:s olika organ, bl a UNESCO och WHO. Liisa deltar också i FN:s expertpanel under Bengt Lindqvist i arbetet med FN:s standardregler. Liisa behärskar engelska, finska, svenska samt finskt, svenskt och amerikanskt teckenspråk. Hon blev också hedersdoktor inom juridik vid Gallaudet University 1998.

Liisas liv efter WFD, vid 63 års ålder, kommer att ägnas åt barnbarnen och studier i sociologi och framtidsforskning. Det är med stor stolthet som SDR tilldelar Liisa Kauppinen International Award nr 3 för hennes storslagna insatser för världens 70 miljoner döva.

Uldis och Birgitta Ozolins har under många år arbetat för SDR:s samarbetsprojekt i tredje världen. Det första projektet var i Kenya 1986 där SDR gav stöd till att bl a stärka dövorganisationen, det kenyanska teckenspråket och kvinnornas ställning. Deras insatser under fem år ledde bl a till en stark dövorganisation. Det kenyanska teckenspråket kom genom deras insatser så småningom att ingå som ett av språken inom den lingvistiska forskningen på Nairobi universitet och blev även ett ämne inom undervisningen.

Vid en utvärdering som SIDA lät göra fick projektet många lovord och det är ett av de mest lyckade projekten som SDR haft. Efter en kort mellanperiod i Sverige var det så dags för Nepal. I Nepal var Uldis organisationsrådgivare och hjälpte till att bilda riksförbund även där. Uldis blev mycket involverad i CBR-programmen (ett rehabiliteringsprogram på bynivå framtaget av WHO) och lyckades få med döva och teckenspråket, något som aldrig lyckats förut. Birgitta, som inte var anställd i Nepalprojektet, arbetade frivilligt med att undervisa döva kvinnor och byggde upp en s k kvinnovinge. Även här fick döva stor nytta av deras insatser och döva i Nepal är idag på väg framåt, även om mycket återstår, tack vare Birgitta och Uldis praktiska insatser. De erfarenheter de fått skall så småningom resultera i en manual för hur man arbetar med CBR för döva och då med särskild tyngdpunkt på teckenspråk.

Efter mer än 10 år sammanlagt är de nu åter i Sverige och deras erfarenheter kommer föreningslivet tillgodo genom olika sätt. För deras betydelsefulla insatser på Internationell nivå är det en stor glädje för SDR att tilldela Uldis och Birgitta Ozolins det andra International Award. Båda får ett eget bevis för utmärkelsen.

I början av 50-talet reste Yerker Andersson till Gallaudet University i USA för att studera. Han har ännu inte återvänt och är idag amerikansk medborgare.
Efter avslutade studier blev Yerker lärare på Gallaudet och senare professor i sociologi. Förutom undervisningen i sociologi var Yerker chef för ”Deaf Studies”, ett av Gallaudets 32 departement.

Vid världskongressen i Palermo 1983 valdes han till ordförande i WFD och han stannade som ordförande till 1995. Under Yerkers tid som ordförande har WFD blivit ett respekterat förbund och WFD har fått många nya länder som medlemmar. Yerker passade mycket bra som ordförande, eftersom han är intresserad av hur döva har det runt om i världen. Han är internationell till sin läggning och har lätt för att få kontakt med döva i olika länder.

Yerker är numera pensionerad från Gallaudet men fortsätter sitt viktiga arbete för döva i världen, bl a genom att ingå i president Clintons medarbetarstab, där han hjälper presidenten att hantera handikappfrågorna. Även inom FN har man stor nytta av Yerkers kunnande, bl a inom UNESCO och WHO. Yerker deltog också i arbetet med FNs standardregler.

Egentligen fick Yerker International Award redan vid kongressen i Sollentuna 1995, men bad själv om att få hämta utmärkelsen i samband med SDRs 75-årsjubileum, där han också kommer att hålla föredrag om WFD och den internationella dövrörelsen, och hur hans arbete har påverkat SDRs utveckling. Det är med stolthet som Sveriges Dövas Riksförbund delar ut sitt första International Award till Yerker Andersson.