Frågor och svar

Ja, absolut. Redan i slutet på 1940-talet fick de första döva sina körkort. I dag kan döva inneha behörigheterna A, B, BE, C, CE.  Det finns ett flertal döva med yrkesförarkompetens som kör långtradare, grusbilar och andra tunga fordon. För körkort för buss (D, DE) samt taxiförarlegitimation finns det ett medicinskt hörselkrav på att föraren ska kunna höra och kommunicera med passagerarna på fyra meters avstånd.

Internationellt är det väldigt olika gällande döva och körkortsbehörigheter. I några länder kan döva köra buss och taxi medan det i andra länder inte är möjligt att ta körkort överhuvudtaget.

Om hörande kan teckenspråk är kommunikationen mellan hörande och döva inget hinder. Fler och fler lär sig teckenspråk som tillval i skolan eller genom kvällskurser på någon av våra föreningar eller i något studieförbund. Man kan också lära sig lite teckenspråk genom webbsidor eller appar, som till exempel det digitala teckenspråkslexikonet som Stockholms Universitet tagit fram.

I andra kontakter mellan döva och hörande, där hörande inte kan teckenspråk, kan teckenspråkstolkar användas. Eller så skriver man på papper eller via en bildskärm (mobil, surfplatta, dator) till varandra. Det kan fungera i enkla sammanhang, men är inte en bra ersättning för teckenspråk.

Döva finns representerade i de flesta yrkesområden, även inom yrken som kräver akademiska studier. Tidigare har döva haft en låg arbetslöshet jämfört med andra grupper med funktionsvariationer. Men idag är osäkerheten större om hur det ser ut, eftersom aktuell statistik saknas.

Självklart kan det ställa andra krav på omgivningen att ha en döv kollega, framförallt när det gäller kommunikationen. Arbetsförmedlingen kan involveras för stöd till att göra arbetsplatsen tillgänglig, till exempel med hjälpmedel och bildtelefon. Till informationsmöten som rör jobbet, instruktioner för hur arbetet ska utföras, personalmöten och liknande beställs teckenspråkstolk hos regionens tolkcentral.

Att vara ensam döv på en arbetsplats kan bli tråkigt, om de naturliga samtalen kollegor emellan saknas och om inte alla kan vara delaktiga under kafferaster eller i korridorsnacken. Men om flera på arbetsplatsen kan teckenspråk blir tillvaron mycket roligare och att erbjuda hörande arbetskamrater teckenspråkskurser på arbetstid är ett bra sätt att skapa gemenskap och bra attityder.

Problemet är inte att vi är döva utan att samhället är tänkt för alla de som hör, ser och kan röra sig obehindrat. För oss andra krävs andra lösningar, kunskap och förståelse.

För döva anställda kan olika hjälpmedel komma till användning och vilka som är mest lämpliga beror på arbetsplats, arbetsmiljö och arbetsuppgifter. En av de viktigaste aspekterna är att arbetsplatsen är säker och trygg för den döva. Här behöver exempelvis brandlarmet kompletteras med utrustning som inte enbart baseras på ljud utan också visuella signaler, genom varseblivning. Det innebär att man har lampor som blinkar när brandlarmet sätter igång. Varseblivning kan också användas om det ringer på dörren eller att det ringer i telefonen. Har lokalen ett larm (för att motverka inbrott) kan det också behöva kopplas till blinkers.

Ett annat vanligt hjälpmedel är bildtelefon, så att döva kan ringa ut och få inkommande samtal på teckenspråk. Vid kontakt genom telefon till personer som inte behärskar teckenspråk finns en förmedlingstjänst och på så sätt kan döva ringa till alla. Läs mer på bildtelefoni.net

Om man inte har möjlighet att skaffa bildtelefon så kan man som arbetsgivare tillåta användning av mobiltelefon, eftersom många döva använder sig av videosamtal.

Kontakta Arbetsförmedlingen för mer information om stöd till dig som arbetsgivare och för döva anställda. Ha en dialog med den döva om vad hen önskar, tycker och föredrar.

Att vara ensam döv på en arbetsplats kan bli tråkigt, om de naturliga samtalen kollegor emellan saknas och om inte alla kan vara delaktiga under kafferaster eller i korridorsnacken. Men om flera på arbetsplatsen kan teckenspråk blir tillvaron mycket roligare och att erbjuda hörande arbetskamrater teckenspråkskurser på arbetstid är ett bra sätt att skapa gemenskap och bra attityder. De flesta människor tycker det är roligt att få inblick i och lära sig teckenspråk.

I vår webbshop kan du beställa material om teckenspråk och lära er en del tecken tillsammans.

Döva har rätt till tolk på arbetsplatsen vid exempelvis vid information som rör jobbet, instruktioner för hur arbetet ska utföras, personalmöten och liknande. Tolk beställs hos regionens tolkcentral.

Vid utbildning genom jobbet eller utförande av arbetsuppgifter, till exempel när en döv anställd ska träffa kunder som inte kan teckenspråk, kan arbetsgivaren ansöka om bidrag från Arbetsförmedlingen för tolkkostnaderna. Kontakta Arbetsförmedlingen för mer information.

Att vara döv är mer än att bara sakna hörsel. Alla döva är olika och med teckenspråk som grund utgör vi en språklig och kulturell gemenskap. Vi finns i alla åldrar och har rätt att välja det språk som skapar delaktighet på våra villkor och passar bäst vid olika situationer och tillfällen. Vi har olika preferenser kring språkval och kommunikation genom teckenspråk, skrivet och talat språk.

I majoritetssamhället beskrivs döva ofta som människor med funktionsnedsättning, men betraktas också som en minoritetsgrupp som använder teckenspråk. Dövhet är det medicinska perspektivet på en förlust av hörsel. Flera döva beskriver sig som “stendöva” medan andra beskriver sig som döva men kan uppfatta ljud med hörseltekniska hjälpmedel. Flertalet döva är det redan från födseln, men människor kan även bli döva senare i livet. Den mediciniska termen dövhet ska inte förväxlas med ordet döv. Anledningen är att det inte alltid står i direkt relation till hur mycket personen hör och använder tal, utan också handlar om identitet. Att vara döv handlar om känslan av tillhörighet i en kulturell och språklig minoritet där teckenspråk är en viktig del av gemenskapen.

Teckenspråk är så mycket mer än bara ett språk!

Teckenspråk är ett visuellt gestuellt språk. Det innebär att det uppfattas med synen och känseln medan kroppen, händerna och ansiktsrörelser uttrycker språket. Utmärkande för teckenspråk är också att det är tredimensionellt och nyttjar ett utrymme framför kroppen, ett så kallad teckenrum. Om personen till exempel är arg eller berättar om något skrämmande så uttrycks det med kroppen och mimiken i vilken sinnesstämning man befinner sig eller hur situationen upplevdes.

Dövas Dag firas på olika platser varje år och arrangeras av våra föreningar. Var och när det firas bestäms i samråd mellan föreningarna under SDR:s möten såsom förbundsmöten eller kongresser.

Här har vi firat Dövas Dag genom tiderna

1973 Härnösand – Örebro – Jönköping
1974 Hudiksvall – Stockholm – Norrköping
1975 Skellefteå – Borlänge – Halmstad
1976 Sundsval – Västerås – Ronneby
1977 Piteå – Visby – Skövde
1978 Gävle – Örebro – Helsingborg
1979 Örnsköldsvik – Karlstad – Göteborg
1980 Umeå – Uppsala – Kristianstad
1981 Östersund – Södertälje – Jönköping
1982 Härnösand – Eskilstuna – Växjö
1983 Falun
1984 Skellefteå – Stockholm – Borås
1985 Gävle – Örebro – Kalmar
1986 Örnsköldsvik – Stockholm – Lund
1987 Luleå – Sunne – Malmö
1988 Östersund – Linköping – Trollhättan
1989 Sundsvall – Karlskoga/Stockholm
1990 Örnsköldsvik – Västerås – Jönköping
1991 Umeå – Uppsala – Lund
1992 Härnösand – Falun
1993 Härnösand – Karlstad – Göteborg
1994 Örnsköldsvik – Örebro – Falkenberg
1995 Skellefteå – Eskilstuna – Jönköping
1996 Piteå – Stockholm – Vänersborg
1997 Gävle – Norrköping – Skövde
1998 Härnösand – Stockholm – Ängelholm
1999 Sundsvall – Örebro – Borås
2000 Malmö
2001 Uppsala Trollhättan
2002 Stockholm
2003 Idre
2004 Örebro
2005 Göteborg
2006 Jönköping
2007 Vänersborg
2008 Piteå
2009 Örebro
2010 Jönköping
2011 Malmö
2012 Stockholm
2013 Sundsvall
2014 Hässleholm
2015 Leksand
2016 Göteborg
2017 Jönköping
2018 Stockholm
2019 Visby
2020 Örebro – För första gången genomfördes Dövas Dag digitalt.
2021 Sveriges Dövas Riksförbund arrangerade Dövas Dag digitalt
2022 Uppsala
2023 Malmö
2024 Stockholm
Webbplats: dovasdag.se

0,1% (1 promille) av den svenska befolkningen är döva sedan födseln eller tidig barndom, vilket innebär omkring 10 000 människor i Sverige. Denna statistik utgår från det medicinska begreppet dövhet vilket inte ska förväxlas med ordet döv som beskriver en identitet. Anledningen är att det inte alltid står i direkt relation till hur mycket personen hör och använder tal. Att vara döv handlar om känslan av tillhörighet i en kulturell och språklig minoritet där teckenspråk är en viktig del av gemenskapen. Det finns ingen bekräftad statistik för hur många som identifierar sig som döva.

Nej, varken SDR eller någon av våra regionala eller lokala organisationer bedriver insamling på allmänna platser. Det förekommer falska insamlingar i stora städer och mindre orter, från norr till söder, på stormarknaders parkeringsplatser, inne i butiker och på gågator sedan våren 2013. Vi står inte bakom dessa insamlingar! Pengarna ni skänker går INTE till något hem för döva barn eller internationellt center, varken i Sverige eller i något annat land.

Mer information, flygblad för att varna allmänheten och andra tips på vad du kan göra

Alma Abrahamssons pris delas ut till personer som helhjärtat arbetat inom för-, grund- eller gymnasieutbildning och bidragit till en kvalitativ utbildning på teckenspråk samt stärkt barn och ungas dövidentitet. Priset delas utför första gången vid SDR:s förbundsmöte 2022.

Kriterier för Alma Abrahamssons utmärkelse är att personen:

• Är eller har varit verksam som lärare och/eller ledare inom för-, grund- eller gymnasieutbildning riktat till döva barn och unga.
• Gjort betydande och mångåriga insatser för barn och ungas lärande samt den teckenspråkiga miljön i skolverksamheter.
• Är en språklig förebild inom pedagogik där döva barn och unga stärkt sin dövidentitet.

Förbundet har även följande utmärkelser; Kruthmedaljen, Lars-Åke Wikström’s International Award och Guldtecknet. Utmärkelserna delas ut i samband med förbundets kongresser.

Pristagare av våra utmärkelser

Guldtecknet delas ut till de som gjort mångåriga betydelsefulla insatser inom dövrörelsen i Sverige, samt medverkat till att döva och teckenspråkiga fått kulturellt utbyte och glädje av dessa insatser. Guldtecknet delades ut för första gången vid kongressen 1995.

Kriterier är:

• Kulturtillgänglighet för döva
• Insatser i dövföreningsutveckling
• Positivt synliggörande av teckenspråk och döva
• Insatser för döva barn och ungdomar
• Lokalpolitiskt påverkansarbete som förbättrat dövas situation och livskvalitet

Förbundet har även följande utmärkelser; Kruthmedaljen, Lars-Åke Wikström’s International Award och Alma Abrahamssons pris. Utmärkelserna delas ut i samband med förbundets kongresser.

Pristagare av våra utmärkelser

Lars-Åke Wikströms’ International Award delas ut till de som gjort stora betydelsefulla internationella insatser för dövrörelsen. International Awards delades ut för första gången i samband med kongressen 1995 och bytte namn till Lars-Åke Wikströms’ International Award 2009.

Kriterier är:

• Arbete för teckenspråkets ställning och mänskliga rättigheter för döva
• Organisationsutveckling
• Skapat en betydelsefull nationell förebild för döva i världen

Förbundet har även följande utmärkelser; Kruthmedaljen, Guldtecknet och Alma Abrahamssons pris. Utmärkelserna delas ut i samband med förbundets kongresser.

Pristagare av våra utmärkelser

Kruthmedaljen delas ut till de som gjort stora betydelsefulla insatser för döva i samhället samt gjort tydligt avtryck för svenskt teckenspråk och dövas situation i den svenska samhällsutvecklingen. Kruthmedaljen delades ut för första gången till Lars Kruth i samband med kongressen 1989.

Kriterier är att personen ska ha gjort insatser för:

• Förstärkning av teckenspråkets ställning
• Forskning som förbättrar dövas situation och livskvalitet
• Politiskt påverkansarbete som förbättrat dövas situation och livskvalitet

Förbundet har även följande utmärkelser; Guldtecknet, Lars-Åke Wikström’s International Award och Alma Abrahamssons pris. Utmärkelserna delas ut i samband med förbundets kongresser.

Pristagare av våra utmärkelser

År 2021 hade SDR 44 distriktsorganisationer, föreningar och sektioner som sammanlagt hade 3 484 medlemmar.

World Federation of the Deaf lanserade Internationella Dövveckan (International Week of the Deaf) för första gången i Rom, Italien. Året var 1958 och sedan dess firar döva i världen veckan varje år. Internationella Dövveckan firas sista veckan i september, samma månad som WFD hade sin första världskongress. Under veckan sker flera aktiviteter runt om i världen till exempel demonstrationer, debatter, kampanjer, utställningar och möten. Syftet är att öka medvetenheten om döva och skapa uppmärksamhet om dövas rättigheter. Alla intresserade som anhöriga, vänner, teckenspråkstolkar, myndigheter och organisationer uppmanas att delta och engagera sig.

Vi vet inte hur länge det svenska teckenspråket har existerat men teckenspråk har använts så länge det funnits döva. När de svenska dövskolorna bildades under 1800-talet och etablerade sin verksamhet för döva samlades flera i en och samma miljö. Utifrån det utvecklades det gemensamma språket – det svenska teckenspråket. Trots detta var inte teckenspråk tillåtet i undervisningen utan eleverna tecknade sinsemellan på raster och fritiden. Dövundervisningen skedde enligt den orala metoden som gick ut på att lära döva att höra och tala – deras kunskapsutveckling var inte lika viktigt.

Forskning om svenskt teckenspråk har pågått på lingvistiska institutet på Stockholms universitet sedan 1972. Verksamheten påbörjades av professor emerita Brita Bergman och forskningen har haft en stor betydelse för det svenska teckenspråkets ställning.

Den 14 maj 1981 är en viktig historisk milstolpe för dövundervisningen i Sverige. Då erkände riksdagen svenskt teckenspråk så att döva skulle få undervisning på svenskt teckenspråk. Sverige var det första landet i världen med ett sådant beslut, vilket har stärkt andra länder i deras arbete för dövas rättigheter. 2009 fick svenskt teckenspråk en starkare status genom Språklagen som jämställer svenskt teckenspråk med nationella minoritetsspråk.

Ja, absolut. Redan i slutet på 1940-talet fick de första döva sina körkort. I dag kan döva inneha behörigheterna A, B, BE, C, CE.  Det finns ett flertal döva med yrkesförarkompetens som kör långtradare, grusbilar och andra tunga fordon. För körkort för buss (D, DE) samt taxiförarlegitimation finns det ett medicinskt hörselkrav på att föraren ska kunna höra och kommunicera med passagerarna på fyra meters avstånd.

Internationellt är det väldigt olika gällande döva och körkortsbehörigheter. I några länder kan döva köra buss och taxi medan det i andra länder inte är möjligt att ta körkort överhuvudtaget.

Svenskt teckenspråk blev officiellt erkänt 1981, då Riksdagen erkände dövas rätt till teckenspråk som modersmål, vilket innebär att i undervisningen i dövskolorna använder man teckenspråk som första språk. I läroplanen står det att barnen har rätt till tvåspråkighet och att teckenspråk är deras första språk som används i undervisningen.

Riksdagens beslut enligt proposition 1980/81:100 (bilaga 12) – ”Integrationsutredningen framhåller att de barndomsdöva för att fungera sinsemellan och ute i samhället måste vara tvåspråkiga. Tvåspråkighet för deras del innebär enligt utredningen att de dels måste behärska sitt visuella/manuella teckenspråk, dels det språk som samhället omger dem med, svenskan”.

Ja, det svenska teckenspråket finns med i Språklagen (2009:600) som trädde i kraft den 1 juli 2009. Lagen innebär ett starkare skydd för språket och reglerar att det allmänna har ett särskilt ansvar att skydda och främja teckenspråket samt göra det möjligt att lära sig, utveckla och använda teckenspråk (§ 9 och 14.2).

Utdrag från lagen:
9 §   Det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja det svenska teckenspråket.

14 §   Var och en som är bosatt i Sverige ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda svenska. Därutöver ska
1. den som tillhör en nationell minoritet ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda minoritetsspråket, och
2. den som är döv eller hörselskadad och den som av andra skäl har behov av teckenspråk ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket. Den som har ett annat modersmål än de språk som anges i första stycket ska ges möjlighet att utveckla och använda sitt modersmål.

15 §   Det allmänna ansvarar för att den enskilde ges tillgång till språk enligt 14 §.

Lagen i sin helhet på Riksdagens webbplats

Utbildning till teckenspråks- och dövblindtolk erbjuds som yrkesutbildning och akademiskt kandidatprogram. Yrkesutbildningen som erbjuds på ett antal folkhögskolorna är mellan tre till fyra år.  SDR är huvudman över en av folkhögskolorna: Västanviks folkhögskola. Skolan erbjuder en teckenspråkig miljö där alla använder teckenspråk. Stockholms universitet erbjuder ett kandidatprogram i teckenspråk och tolkning med 180 hp.

Mer information
Västanviks folkhögskola

Myndigheten för yrkeshögskolan

Tolk- och översättarinstitutet, Stockholms universitet

Statliga specialskolor för döva och hörselskadade som drivs av Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM:

• Birgittaskolan i Örebro
• Kristinaskolan i Härnösand
• Manillaskolan i Stockholm
• Vänerskolan i Vänersborg
• Åsbackaskolan i Gnesta
• Östervångsskolan i Lund

Kommunal skola
Kannebäcksskolan i Göteborg

Det finns även flera kommunala skolor som erbjuder hörselklasser för hörselskadade elever.

Gymnasieskola
I Örebro finns Sveriges enda riksgymnasium för döva elever som använder teckenspråk som undervisningsspråk och hörselskadade elever som använder hörselteknik i undervisningen.

I Sverige är grundskolan 10-årig enligt gällande skolplikt från 2018, då förskoleklassen blev obligatorisk. Eleverna läser då F samt år 1-9, även döva som väljer den skolformen. På specialskolan för döva och hörselskadade läser eleverna år 1-10 utöver förskoleklassen.

Skolgången på Riksgymnasiet för döva samt hörselskadade är på 3 år, med möjlighet till ett års förlängning.

Det förekommer att döva använder signalhund i sin vardag, men det är inte vanligt i en större utsträckning. Signalhunden är specialtränad och har till uppgift att bland annat markera och påvisa ljud, såsom i hemmet eller i offentliga miljöer. Det kan handla om att utryckningsfordon närmar sig, någon ropar, dörrklockan ringer, babyn gråter eller att det kokar över på spisen.

Tänk på att aldrig störa en hund i tjänst, det vill säga när hunden har sin särskilda sele/täcke på sig. För mer information om signalhundar – kontakta Svenska Service- och Signalhundsförbundet

Ja. Föräldrar som vill lära sig svenskt teckenspråk för att kunna kommunicera med och stötta sitt barns utveckling har möjlighet att gå teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF). Först skall man ha gått regionens introduktionskurs i teckenspråk eller ha motsvarande grundläggande kunskaper i teckenspråk. TUFF-utbildningen är kostnadsfri förutom maten och ersättning för förlorad arbetsinkomst kan fås. TUFF finns i olika former, exempelvis kvällskurs, helgkurs och lägervecka för hela familjen.

Sammanlagt beviljas 240 timmars utbildning och man har lagstadgad rätt att ta ledigt från sitt arbete. Dessutom får man CSN-bidrag för utbildningen.

För mer information – kontakta din region.

Nej. Många tror att teckenspråket är internationellt och blir förvånade när det inte är det. Varje land har sitt eget teckenspråk, som har utvecklats på samma sätt som det talade språket. Det finns till och med dialektala skillnader inom länderna. Men döva från olika länder förstår varandra rätt bra ändå, eftersom teckenspråket är visuellt och till viss del är bildlikt eller avbildande som man brukar säga. Många tecken i olika länders teckenspråk är ganska lika, då handlar det ofta om något som är konkret som till exempel äta, bil och hus.

Det finns dock ett internationellt handalfabet och tecken med influenser från flera nationella teckenspråk. Det används av vissa personer i några specifika situationer när det behövs. Man brukar då prata om internationella tecken eftersom det inte handlar om ett helt språk. Dessa internationella tecken varieras beroende på de sammanhang som det används i, till exempel inom World Federation of the Deaf, Deaflympics och på internationella konferenser för döva och teckenspråkiga.

Teckenspråk är ett eget språk med en egen grammatik och uppbyggnad. Kroppsspråket har stor betydelse likaså ögon, ögonbrynen, kroppsställning, haka.

Det finns bildmässiga tecken där tecknet påminner om hur saken ser ut i verkligheten till exempel fotboll, tavla. Dessa tecken kallas formåtergivande. Arbiträra tecken är tecken som inte har någon anknytning till ordet eller saken.

Det finns också orala komponenter det vill säga ett tecken kan betyda flera många svenska ord, tecknet har inget svenskt ord på munnen. Istället kan man t.ex. säga “PAFF” som betyder på svenska “ÅKA”.

Mer information kan fås genom exempelvis en teckenspråkskurs.

Om hörande kan teckenspråk är kommunikationen mellan hörande och döva inget hinder. Fler och fler lär sig teckenspråk som tillval i skolan eller genom kvällskurser på någon av våra föreningar eller i något studieförbund. Man kan också lära sig lite teckenspråk genom webbsidor eller appar, som till exempel det digitala teckenspråkslexikonet som Stockholms Universitet tagit fram.

I andra kontakter mellan döva och hörande, där hörande inte kan teckenspråk, kan teckenspråkstolkar användas. Eller så skriver man på papper eller via en bildskärm (mobil, surfplatta, dator) till varandra. Det kan fungera i enkla sammanhang, men är inte en bra ersättning för teckenspråk.

Vi vet inte hur länge det svenska teckenspråket har existerat men teckenspråk har använts så länge det funnits döva. När de svenska dövskolorna bildades under 1800-talet och etablerade sin verksamhet för döva samlades flera i en och samma miljö. Utifrån det utvecklades det gemensamma språket – det svenska teckenspråket. Trots detta var inte teckenspråk tillåtet i undervisningen utan eleverna tecknade sinsemellan på raster och fritiden. Dövundervisningen skedde enligt den orala metoden som gick ut på att lära döva att höra och tala – deras kunskapsutveckling var inte lika viktigt.

Forskning om svenskt teckenspråk har pågått på lingvistiska institutet på Stockholms universitet sedan 1972. Verksamheten påbörjades av professor emerita Brita Bergman och forskningen har haft en stor betydelse för det svenska teckenspråkets ställning.

Den 14 maj 1981 är en viktig historisk milstolpe för dövundervisningen i Sverige. Då erkände riksdagen svenskt teckenspråk så att döva skulle få undervisning på svenskt teckenspråk. Sverige var det första landet i världen med ett sådant beslut, vilket har stärkt andra länder i deras arbete för dövas rättigheter. 2009 fick svenskt teckenspråk en starkare status genom Språklagen som jämställer svenskt teckenspråk med nationella minoritetsspråk.

Om hörande kan teckenspråk är kommunikationen mellan hörande och döva inget hinder. Fler och fler lär sig teckenspråk som tillval i skolan eller genom kvällskurser på någon av våra föreningar eller i något studieförbund. Man kan också lära sig lite teckenspråk genom webbsidor eller appar, som till exempel det digitala teckenspråkslexikonet som Stockholms Universitet tagit fram.

I andra kontakter mellan döva och hörande, där hörande inte kan teckenspråk, kan teckenspråkstolkar användas. Eller så skriver man på papper eller via en bildskärm (mobil, surfplatta, dator) till varandra. Det kan fungera i enkla sammanhang, men är inte en bra ersättning för teckenspråk.

Döva har rätt till tolk på arbetsplatsen vid exempelvis vid information som rör jobbet, instruktioner för hur arbetet ska utföras, personalmöten och liknande. Tolk beställs hos regionens tolkcentral.

Vid utbildning genom jobbet eller utförande av arbetsuppgifter, till exempel när en döv anställd ska träffa kunder som inte kan teckenspråk, kan arbetsgivaren ansöka om bidrag från Arbetsförmedlingen för tolkkostnaderna. Kontakta Arbetsförmedlingen för mer information.

Det förekommer att döva använder signalhund i sin vardag, men det är inte vanligt i en större utsträckning. Signalhunden är specialtränad och har till uppgift att bland annat markera och påvisa ljud, såsom i hemmet eller i offentliga miljöer. Det kan handla om att utryckningsfordon närmar sig, någon ropar, dörrklockan ringer, babyn gråter eller att det kokar över på spisen.

Tänk på att aldrig störa en hund i tjänst, det vill säga när hunden har sin särskilda sele/täcke på sig. För mer information om signalhundar – kontakta Svenska Service- och Signalhundsförbundet

Om hörande kan teckenspråk är kommunikationen mellan hörande och döva inget hinder. Fler och fler lär sig teckenspråk som tillval i skolan eller genom kvällskurser på någon av våra föreningar eller i något studieförbund. Man kan också lära sig lite teckenspråk genom webbsidor eller appar, som till exempel det digitala teckenspråkslexikonet som Stockholms Universitet tagit fram.

I andra kontakter mellan döva och hörande, där hörande inte kan teckenspråk, kan teckenspråkstolkar användas. Eller så skriver man på papper eller via en bildskärm (mobil, surfplatta, dator) till varandra. Det kan fungera i enkla sammanhang, men är inte en bra ersättning för teckenspråk.

Döva har rätt till tolk på arbetsplatsen vid exempelvis vid information som rör jobbet, instruktioner för hur arbetet ska utföras, personalmöten och liknande. Tolk beställs hos regionens tolkcentral.

Vid utbildning genom jobbet eller utförande av arbetsuppgifter, till exempel när en döv anställd ska träffa kunder som inte kan teckenspråk, kan arbetsgivaren ansöka om bidrag från Arbetsförmedlingen för tolkkostnaderna. Kontakta Arbetsförmedlingen för mer information.

Utbildning till teckenspråks- och dövblindtolk erbjuds som yrkesutbildning och akademiskt kandidatprogram. Yrkesutbildningen som erbjuds på ett antal folkhögskolorna är mellan tre till fyra år.  SDR är huvudman över en av folkhögskolorna: Västanviks folkhögskola. Skolan erbjuder en teckenspråkig miljö där alla använder teckenspråk. Stockholms universitet erbjuder ett kandidatprogram i teckenspråk och tolkning med 180 hp.

Mer information
Västanviks folkhögskola

Myndigheten för yrkeshögskolan

Tolk- och översättarinstitutet, Stockholms universitet

Det förekommer att döva använder signalhund i sin vardag, men det är inte vanligt i en större utsträckning. Signalhunden är specialtränad och har till uppgift att bland annat markera och påvisa ljud, såsom i hemmet eller i offentliga miljöer. Det kan handla om att utryckningsfordon närmar sig, någon ropar, dörrklockan ringer, babyn gråter eller att det kokar över på spisen.

Tänk på att aldrig störa en hund i tjänst, det vill säga när hunden har sin särskilda sele/täcke på sig. För mer information om signalhundar – kontakta Svenska Service- och Signalhundsförbundet

Ja. Föräldrar som vill lära sig svenskt teckenspråk för att kunna kommunicera med och stötta sitt barns utveckling har möjlighet att gå teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF). Först skall man ha gått regionens introduktionskurs i teckenspråk eller ha motsvarande grundläggande kunskaper i teckenspråk. TUFF-utbildningen är kostnadsfri förutom maten och ersättning för förlorad arbetsinkomst kan fås. TUFF finns i olika former, exempelvis kvällskurs, helgkurs och lägervecka för hela familjen.

Sammanlagt beviljas 240 timmars utbildning och man har lagstadgad rätt att ta ledigt från sitt arbete. Dessutom får man CSN-bidrag för utbildningen.

För mer information – kontakta din region.