Guldtecknet

Per-Thomas Örlegård – Nummer 25 (2017)

Per-Thomas ”PTÖ” Örlegård var en välkänd och engagerad profil inom dövrörelsen. Han brann för frågor om dövas kultur, historia, föreningsliv, tillgänglighet och sport. PTÖ var en av de tidiga eldsjälarna i Sveriges Dövhistoriska Sällskap, SDHS, då han ingick i interimsstyrelsen och deltog i planeringen av det första dövhistoriska seminariet i oktober 1993. 1997 valdes han till Malmö dövhistorieföreningen Rapphönans första ordförande. Som en stor profil inom dövidrotten fick han år 2006 Svenska Dövidrottsförbundets förtjänsttecken i guld och hederspris för sina insatser i IK Scania och för herrarnas fotbollslandslag.

Genom företaget Döviana investerade PTÖ tid och resurser för stora nationella arrangemang som Dövexpo och främjade flera produktioner och böcker för och av döva. Han avled den 12 september 2016. Per-Thomas Örlegård hade ett genuint engagemang för dövas kultur och dövas historia samt de arrangemang och projekt han var involverad i.

Visa inlägg
Thyra Lindström – Nummer 24 (2017)

Med ett stort engagemang i Dövkyrkan och dövas rätt till Bibeln på teckenspråk, arbetade Thyra Lindström tillsammans med andra i projektet ”Bibeln på teckenspråk” 1998 till 2008. Projektets syfte var att döva skulle få tillgång till bibeltexterna på sitt första språk – svenskt teckenspråk. I projektets slutrapport återfinns citatet: ”När en människa får tillgång till bibeltexter på sitt hjärtas språk får också hon möjlighet att bli berörd på djupet. Sitt hjärtas språk som hon gläds och sörjer på, älskar och hatar på.” Thyra Lindström har också ett stort hjärta för föreningslivet, där hon varit aktiv i lokalföreningar, ungdomsförbundet, pensionärsförbundet och även suttit i SDR:s styrelse. Hon har varit verksam som teckenspråkslärare, på bland annat Kristinaskolan i Härnösand. Där Thyra Lindström finns, finns alltid en glädje och entusiasm som lätt sprids vidare.

Visa inlägg
Per Eriksson – Nummer 23 (2017)

Vid bildandet av Sveriges Dövhistoriska sällskap, SDHS, 1993 blev Per Eriksson invald i styrelsen och han var sedan aktiv där under flera år, bland annat som redaktör för SDHS:s tidskrift från dess bildande 1995. Tidskriften fick senare namnet Döva rötter. Att han brinner för dövhistoria är tydligt och resulterade i två böcker som han har skrivit; Dövas historia del 1 (1993) och Dövas historia del 2 (1999). I dessa böcker har Per Eriksson belyst dövas historia i Norden, Europa och Nordamerika, samt utvecklingen av dövundervisningen. Böckerna berör områden såsom attityder till döva, metoder, teorier men innehöll också unikt material som inte tidigare publicerats. Tack vare hans genuina intresse och engagemang för dövhistoria har han stått för viktiga bidrag i våra förutsättningar att få mer kunskap om vår historia. Genom att bevara och sprida kunskap om dövas historia och utbildning har Per Eriksson bidragit till att medvetenheten ökat.

Visa inlägg
Karin Rönnmark – Nummer 22 (2017)

Karin Rönnmark titulerades som kulturtolk efter deltagande på den första tolkutbildningen i Sverige 1969. Men redan 1966 anställdes hon på SDR och inom kultur- och teaterverksamheten byggde hon broar mellan döva och hörande genom att vara skuggtolk. Ett av hennes uppdrag i kulturella sammanhang var att taltolka alla föreställningar av välkända ”Omvända världen” som visades ett 80-tal gånger runt om i Sverige och Norden. Som barn till döva föräldrar har hon också haft ett engagemang för och varit aktiv inom flera CODA-frågor samt organisationen för denna målgrupp. Hon är en av initiativtagarna till bildandet av en förening för teckenspråkstolkar 1969 och föreningen hette då Dövtolkföreningen, numera Sveriges Teckenspråkstolkars Förening, STTF. Karin Rönnmark var också en av dem som bildade tolkverksamheten i Örebro 1977, vilket sedan utvecklades till en av Europas största tolkversamheter.

Visa inlägg
Lennart Tjärnström – Nummer 21 (2017)

Lennart Tjärnström är utbildad målare och var aktiv i Örnsköldsviks Dövas Förening, bl.a. som ordförande. Han fick erbjudande från Sveriges Dövas Riksförbund att börja arbeta som journalist på dåvarande SDR-kontakt. Som verksam journalist och redaktör för förbundets medlemstidning 1980 till 2008 har han bevakat dövas frågor och träffat en rad döva från hela Sverige men också ute i världen. Han har visat sig ha en enastående förmåga att skildra döva personers livssituation ur journalistiskt perspektiv. Efter sin tjänstgöring på tidningen skrev han en bok om fyra personer som gjort extra starkt intryck på honom under åren som journalist. I boken ”Fyra livsöden från 1900-talets dövsverige” bjöd han på ett fantastiskt porträtterande och berättande om fyra olika personers upplevelse av att ha vuxit upp och levt som döv i början av 1900-talet. Lennart Tjärnström har med rätta kallats för dövrörelsens stjärnreporter.

Visa inlägg
Filip Burman och Mindy Drapsa – Nummer 20 (2013)

Filip Burman och Mindy Drapsa är två unga döva filmmakare som har förverkligat sin vision att berika människor och samhälle med teckenspråk och teckenspråkiga produktioner. TV-serien anders.se blev banbrytande genom att vara Sveriges första TV-serie på teckenspråk, helt utan ljud men med svensk och engelsk text. Den producerades med små ekonomiska resurser och stor del ideellt arbete, tillsammans med flera unga döva aktörer och visades upp i två säsonger i sammanlagt 16 avsnitt. Anders.se visade upp många igenkännande karaktärer och speglade samhällets normer på svenskt teckenspråk. Alla kunde känna igen sig med ett leende. Med anders.se och den senare informationsfilmen ”Jag ser vad mitt barn säger” visar Filip och Mindy att de är goda förebilder för andra unga döva genom att på ett både modigt och professionellt sätt anta nya utmaningar och förverkliga sina drömmar.

Visa inlägg
Yvonne Modig – Nummer 19 (2013)

Yvonne Modig är en norrländsk eldsjäl som har gjort stora insatser för dövrörelsen i hela landet. Yvonne var styrelseledamot i SDR 1992 – 2009, de sista 7-8 åren som vice ordförande. Inom SDR var Yvonne pådrivande för satsningar för kvinno- och familjefrågor. Men det är framförallt för hennes stora engagemang för biståndsverksamhet som Yvonne får Guldtecken.

Yvonne har varit ordförande för Medelpads dövas förening i många år. Yvonne och MDF är en stor förebild för alla små dövföreningar, på grund av deras generösa och tålmodiga insats för döva i Laos. Långt efter det att annat stöd dragits in fortsatte Yvonne med medlemmarnas stöd och stor envishet att stödja döva i Laos, och det engagemanget har bidragit till att Laos idag har ett erkänt nationellt förbund.

Visa inlägg
Gull-Britt Engdahl – Nummer 18 (2013)

Gull-Britt Engdahl är hörande och har växt upp med döva föräldrar. Hon är en kulturpersonlighet som på ett unikt sätt bidragit till kunskapsspridningen om svenskt teckenspråk, både som teckenspråkstolk och som dövkonsulent. Gull-Britt har också gjort fina ideella insatser, bl.a. som ledare i Teckenkören i början av 80-talet. Det blev populärt bland Göteborgsföretag att anlita Teckenkören till personalfester, och kören deltog också i kommunens olika aktiviteter, och det svenska teckenspråket fick därigenom fin uppmärksamhet. Gull-Britt är än idag en eldsjäl som verkar för bevarandet av Göteborgs Dövas Förenings fritids- och semesteranläggning. Det är till stor del tack vare Gull-Britts stora hjärta och omsorg som Solhem fortsätter vara en välmående och välbesökt sommaranläggning på Björkö.

Visa inlägg
Teckenlådan – Nummer 17 (2009)

Teckenlådan, ett program för de allra yngsta, sändes för första gången den 15 januari 1994 efter en idé av Anna Holm och Kicki Wallin, som också skrivit i stort sett alla manus.
Henryk Zwolinski var Teckenlådans första programledare och han följdes av Niclas Björkstrand, Ella-Karin Lindström, Johanna Kankkonen, Helena Bergström, Tommy Rangsjö, Maja Kvist, Vinetta Lyxell, Karin Björk, Cathrine Björkstrand, Simone Lindwall och Mona Riis. Den busiga huden Busan spelades av Patrick Forss. Busan blev vän till alla barn, och han stod alltid på deras sida.

Syftet med Teckenlådan var att göra ett underhållande program, som också var lärande och hade hög kvalité. Sagor och berättelser skulle väcka barnens fantasi.
Syftet med Teckenlådan var också att döva barn skulle kunna identifiera sig med programmet, ett annat att stärka barnets självkänsla. Därför var ett rikt teckenspråk mycket viktigt.

Teckenlådan sändes i tolv års tid och hade mycket höga tittarsiffror. Ofta var det mellan 200 – 300 000 tittare på varje program. Det sista programmet sändes 17 december 2005. Sammanlagt producerades ca 400 program. Teckenlådan är fortfarande ett populärt program och sänds idag som reprisprogram i Barnkanalen.

Det är med stor glädje SDR vill ge Teckenlådans medarbetare Guldtecken nr 17 för produktionen av högklassigt och underhållande barnprogram för döva och hörande barn.

Visa inlägg
Gunnel Linde – Nummer 16 (2009)

Gunnel Linde föddes 1924 i Stockholm. Hon har arbetat som TV- och radioproducent, författare, journalist och tecknare. På 1950-talet producerade hon ett populärt barnprogram i radio, Osynliga klubben och hönshusbåten. 1958 debuterade hon med barnboken med samma namn.

Gunnel Linde belönades 1965 med Holgersson-plaketten för ”Den vita stenen” och 1978 med Astrid Lindgren-priset. Hon mottog 1987 det första Astrid Lindgrens Värld-stipendiet. Hon har tidigare suttit i Svenska barnboksakademien. För TV har Gunnel Linde bland annat gjort barnserierna ”Pellepennan och suddagumman” 1965 – 1989 och ungdomsprogrammet ”Upp med händerna” 1974. om dövas teckenspråk.

Efter ”Upp med händerna” fanns det nog inte längre någon människa i Sverige som inte visste att teckenspråket existerade. ”Upp med händerna” sändes i TV 1974 och där användes teckenspråket som ett hemligt språk. Programmet gjorde i ett slag teckenspråket allmänt känt och bidrog kraftigt till efterfrågan på kurser. En kortlek som hörde till programmet såldes i över 100 000 exemplar. Att inte bara barn och ungdomar utan även vuxna sett ”Upp med händerna” märkte många döva på sina arbetsplatser. Nu började arbetskamrater som aldrig tidigare visat sig intresserade komma fram till dem och visa tecken de lärt sig på TV eller fråga hur det eller det tecknades.

För denna mediala och banbrytande spridning av teckenspråket för barn och ungdomar vill SDR visa sin stora uppskattning genom att ge Gunnel Linde Guldtecken nr 16.

Visa inlägg
Ingvar Edwall – Nummer 15 (2009)

Ingen är så starkt förknippad med SDR som Ingvar Edwall. För många är han Mr SDR.

Dövrörelsen har alltid varit hans hjärtebarn. Listan över Ingvars alla arbetsuppgifter och uppdrag hos SDR mellan åren 1977 och 1990 är lång, så lång att allt inte får plats här.

Ingvar arbetade hos SDR som föreningskonsulent från 1977 till 1988. Han var mycket ute på fältet och många undrade var han bodde. Ingvar svarade: ”Jag bor i Sverige och tvättstugan är i Leksand”. Han besökte nästan alla dövföreningar i landet. Ingvar Edwall har följt SDR sedan 1960 fram till idag. Han har suttit i SDR:s styrelse 1992 – 2005.

Ingvar är mest stolt över att Lars Kruth uppmuntrade honom att ta på sig uppdrag som var utmanande för SDR:s framtid. Han var bl a med i en videogramsutredning som ledde fram till bildandet av Dövas TV. Han satt i Västanviks skolstyrelse från 1978 fram till 1990. Ingvar var också med i Dövas Nordiska Råd, från 1978 till 1986.

Efter lärarhögskolan i Linköping blev han folkhögskolelärare på Västanviks Folkhögskola 1990 och hade ansvar för Europalinjen och Internationella linjen 1991 – 1994. Han var i Nicaragua i fyra månader som biståndsrådgivare till ANSNIC och är mycket stolt över att ANSNIC utvecklats till en stark organisation.

Det är med stor glädje SDR tilldelar Ingvar Edwall Guldtecken nr 15 för hans mångåriga och stora insatser för döva nationellt och internationellt.

Visa inlägg
Karl-Gösta Sjöberg – Nummer 14 (2009)

Karl-Gösta Sjöberg föddes 1935 i Smedsbyn utanför Boden. Han gick i dövskolan i Härnösand, och därefter i yrkesskolan i Vänersborg. Där utbildade han sig till typograf, vilket han sen arbetade som i Vänersborg. Under denna tid var han aktiv i Trollhättans Dövas Förening och hade olika funktioner fram till 1960. Därefter gick flyttlasset till Piteå, och arbete hos Piteå Tidningen fram till pensioneringen 1997.

I mer än 40 år har Karl-Gösta Sjöberg engagerat sig i styrelsearbete. Han har suttit i SDR:s styrelse under åren 1972 – 1978, varit sekreterare, kassör och ordförande i Södra Norrbottens Dövas Förening och sekreterare och kassör i Norrbottens Dövas Teckenspråksförening (tidigare Norrbottens Dövas länsförbund).

Trundögården har legat honom varmt om hjärtat. Han var med och startade verksamheten och har hållit den vid liv i många år, med uppdrag som ordförande och kassör. Karl-Göstas goda och nära lokalpolitiska kontakter har på många sätt gynnat döva i Norrbotten. Hans noggrannhet och stora kunskaper i bokföring och ekonomi har varit en styrka i föreningssammanhang.

För det stora och ansvarsfulla engagemanget för döva och föreningslivet vill SDR visa sin stora uppskattning genom att ge Karl-Gösta Sjöberg Guldtecken nr 14.

Visa inlägg
Ulla Wittesjö – Nummer 13 (2009)

Ulla Wittesjö föddes i Helsingfors i Finland. Hon gick först i hörselklass i två år och sedan i Borgå dövskola 1940 – 1945. Efter dövskolan arbetade hon på ett tryckeri och 1951 flyttade hon till Malmö där hon gifte sig. Under åren 1951 – 1966 var Ulla Wittesjö medlem i Malmö Dövas Förening ”Svenske”, utan att vara aktiv i styrelsen.

När Ulla Wittesjö flyttade till Hässleholm 1966 blev hon medlem i Dövas Förening ”Göingen”. Hon blev invald i Göingens styrelse 1970 där hon fortfarande är kvar, nu som ordförande sedan 1995. Hon var även ordförande mellan åren 1976 och 1987. Ulla har varit aktiv i Skånes Dövas Länsförbund i 25 år. Hon har under kortare perioder suttit i både FSDB:s styrelse och i pensionärsförbundets och i SDR:s styrelse.

Hon var föreningskonsulent i Göingen 1987 – 1995 och föreningens representant i KHR i många år. Hon var också med och ”byggde” upp föreningens fina lokal Göingen vid Finjasjön i Hässleholm som invigdes 1984.

Det Ulla är mest stolt över är att hon var med och initierade ett äldreboende i lägenheter i Hässleholm. Döva pensionärer intervjuades om hur de hade det och vilken service de önskade. Svaren sammanfattades i rapporten ”Äldreomsorg på dövas villkor”. Ulla beskriver sig som tålmodig och hon kämpar vidare i både medgång och motgång. Det är med stor glädje SDR ger Ulla Wittesjö Guldtecken nr 13 för hennes mångåriga engagemang.

Visa inlägg
Johnny Schelander – Nummer 12 (2005)

Johnny Schelander växte upp i Kumla under andra världskriget. Johnny fick, efter skolgången i Örebro, arbete och utbildning på en skofabrik i Kumla. Efter 15 år på skofabriken började han arbeta på Birgittaskolan i Örebro. Han arbetade också som elevvårdskonsulent på Bilbergska gården i flera år. Johnny kom sedan tillbaka till Birgittaskolan där han bland annat arbetade som vårdare och teckenspråkslärare.
Johnny har i många år fungerat som sekreterare inom dövföreningen och idrottsföreningen i Örebro. Hans plattform är dövföreningen med dess medlemsvård och intressepolitiska verksamhet. Han har varit aktiv i KHR i flera år. Han var den som startade medlemstidningen Månadsbladet 1970 då han ansåg att det var viktigt att dövrörelsen i Örebro fick information om lokala händelser och kommande program. Månadsbladet ges ut än idag. Johnny var med och bildade Örebro Dövas Ungdomsklubb 1967.

Han kämpade i sju år för att få SJ att sätta upp monitorer på Örebro centralstation så att döva skulle få information om tågtider m m. Detta gav resultat 1987, då monitorerna sattes upp. Johnny är nu aktiv inom Örebro Dövas Pensionärsförening och har arbetat mycket med kontakter kring äldreomsorgen inom Örebro Kommun.

Det är med stor glädje SDR tilldelar Johnny Schelander Guldtecken nummer 12 för hans mångåriga och ansvarsfulla insatser inom dövrörelsen.

Visa inlägg
Ingvar Johansson – Nummer 11 (2005)

Ingvar Johansson är vad man kan kalla, en äkta gräsrot. Hans engagemang för döva, både inom och utanför dövföreningen, har haft stor betydelse för många. Döva och deras livssituation både i Jönköpings län och i Sverige har engagerat Ingvar väldigt starkt. Ingvar har varit ledamot i det kommunala handikapprådet och länshandikapprådet under flera år, och hans goda kontakter med politiker har bidragit till en positiv utveckling för dövas situation i hemlänet. Ingvar har även varit ledamot och ordförande i Vätterbygdens Dövas Förening sedan 1963 och är fortfarande aktiv i styrelsen.
Han har värnat om dövas sommarställe i Jönköpings län, Västersol, där han lagt ner många timmar.

Ingvar har alltid företrätt och försvarat de svaga grupperna i dövrörelsen. Han har sett till att döva mått bra utifrån sin egen situation. Ingvar säger inte nej utan oftast säger han – jag ska försöka. Under hans nio år i SDR:s förbundsstyrelse har gräsrotsfrågor lyfts upp på ett föredömligt sätt. Många gånger har Ingvar, medvetet eller omedvetet, förhindrat att SDR fjärmat sig från gräsrötterna.

För detta engagemang för döva och föreningslivet på gräsrotsnivå vill SDR visa sin stora uppskattning genom att tilldela Ingvar Johansson Guldtecken nr 11.

Visa inlägg
Gert Nilsson – Nummer 10 (2005)

Gert Nilsson föddes i snapphanebyn Hylta i Östra Göinge kommun 1936 som sjätte barn i en syskonskara på åtta. Gert återvände till barndomstrakterna i Östra Göinge efter avslutad skolgång och arbetade då inom metallindustrin. Gert blev medlem i Dövas Förening i Kristianstad 1952, då han som ensam döv ute på landet sökte efter en gemenskap. Vad Gert minns från 1950-talet var att det ordnades roliga och intressanta föreläsningar och badresor till Åhus.

Gert kom in i styrelsen i Kristianstads Dövas Förening 1955 och har haft flera styrelseuppdrag fram till idag. Gert Nilsson är den som suttit längst i styrelsen av alla under föreningens 50-åriga tillvaro. Förutom att ha varit verksam i föreningen i många år var Gert också styrelseledamot i SDR i mer än 12 år. Gert arbetade i tio år som ombudsman för döva hos ABF Skåne i Landskrona. Gert Nilsson har i flera år suttit i Skånes Dövas Länsförbunds styrelse som kassör. Gert var också en av de tre stiftarna till DIK Crian, som fortfarande är verksam.

Gert har bidragit till medlemsvård av god kvalitet, genom att i föreningen ordna Luciafester, ålagillen, sillsexor och surströmmingsfester. Gert är en skåning som i många år spridit glädje, kunskap och lugn i dövrörelsen och det är med stor glädje SDR tilldelar Gert Nilsson Guldtecken nummer 10.

Visa inlägg
Ulla-Bell Thorin – Nummer 9 (2005)

Ulla-Bell Thorin föddes och växte upp i en författarfamilj. Örebroskolan och yrkesskolan i Växjö färgade hennes liv och kamp för teckenspråket och respekten för döva. I många år har Ulla-Bell varit aktiv i det intressepolitiska arbetet i dövföreningar. Hon har bl a suttit i styrelsen för Dövas Förening ”Svenske” i Malmö och Göteborgs Dövas Förening och varit aktiv i de lokala handikappråden. I det intressepolitiska arbetet glänste Ulla-Bell med sin styrka, sitt mod och sin argumentationsteknik.

Ulla-Bell har tillsammans med andra drivit fram och arbetat för demokratin i Dövkyrkan och därmed medverkat till att kyrkan blivit tillgänglig för döva på teckenspråkets villkor. Ulla-Bell är ett föredöme för döva och döva kvinnor i synnerhet. Hon är modig och envis men samtidigt är hon ödmjuk. Hon har skrivit flera böcker – ”Berövat språk”, ”Berövad kärlek”, ”Törnetårar”, ”Tolktrubbel” och ”Värda respekt”. Böckerna handlade om Neas liv – och hennes kamp mot orättvisor och förtryck. Ulla-Bell har varit en talesman för många döva, som igenkännande läst hennes böcker.

Ulla-Bell har kämpat mot orättvisor, samhällets negativa attityder och brist på respekt samt för teckenspråket och tillgängligheten. Det har visat hennes enorma styrka att inte ge upp och det har blivit flera goda resultat av denna kamp. För allt detta fruktbärande arbete och hennes fortsatta engagemang vill SDR visa sin stora uppskattning genom att ge Ulla-Bell Thorin Guldtecken nummer 9.

Visa inlägg
Roland Lundström – Nummer 8 (2002)

Roland Lundström är född och uppvuxen i Skellefteå. När Roland var 12 år gammal fick han en trollerilåda av sina föräldrar i julklapp. Det var starten till en karriär som Sveriges första och enda döva magiker, en karriär som fortsätter än idag. Vid 16 års ålder debuterade han offentligt som magiker vilket var väldigt nervöst. Under 1970-talet uppträdde han i TV för första gången. Vid sidan om magin var han väldigt aktiv inom dövidrotten, bland annat med friidrott, fotboll och bandy. Roland vann det nordiska mästerskapet under 1980-talet i klassen scenmagi, vilket var ett stort ögonblick för honom.

Roland Lundström var med på flera lokala arrangemang under Europaåret för språk 2001 då SDR genomförde projektet ”Med teckenspråket genom Sverige”. På så sätt lyftes teckenspråket fram för en bred grupp. Roland Lundström uppträdde under många år, med artistnamnet Rolux, i lokala dövföreningar samt använde teckenspråket i sina framträdanden för döv publik. Det går inte att ta miste på Rolands popularitet genom sitt professionella agerande på scenen.

Det är för dessa insatser som SDR med glädje tilldelar Roland Lundström Guldtecken nummer åtta.

Visa inlägg
Manne af Klintberg – Nummer 7 (2002)

Manne af Klintberg får SDR:s guldtecken för sina mångåriga insatser som Clownen Manne. Sedan barnsben har Manne varit clown, han kunde clownkonster redan då. 1968 fick Manne sitt första barn, dottern Juli, som är döv. Manne lärde sig då teckenspråk för Julis skull och började använda teckenspråk i sina föreställningar.

I år är det precis 30 år sedan det var premiär på föreställningen ”Min Bror! Min Bror!” som många av oss säkert minns. 1976 sändes det första programmet i TV ”Halv 5” med Manne som blev väldigt populär bland alla barn, såväl döva som hörande. Vi minns hans rutschbana, cykel med ”rullande miljö” i bakgrunden samt hans älskade banaaaaaaan! Med halv fem programmet gav han döva och teckenspråket ett ansikte.

Därefter började han turnera i folkparkerna och var den första och hittills den enda clownen som använder teckenspråket på scen. Turnerar i folkparkerna gör han ännu idag, samt på sjukhus för sjuka barn och undervisar i clowneri. Manne har tagit sig tid att ställa upp för dövföreningarna i landet då de haft jubileum och andra stora arrangemang. Detta till glädje för både vuxna och barn.

Det är med stor glädje SDR vill ge Manne af Klintberg Guldtecken nummer sju för hans mångåriga kulturella insatser på teckenspråk.

Visa inlägg
Gunilla Wågström Lundquist – Nummer 6 (2002)

Gunilla Wågström Lundquist en av grundarna till Tyst Teater och har arbetat med dem under flera år. Gunilla var i USA under åren 1974-1975 och spelade med National Theatre of the Deaf. Gunilla arbetade hos Dövas TV under några år och började sedan som producent hos Utbildningsradion och arbetar där än idag. Gunilla har bland annat gjort ett program om Världsspelen i Los Angeles 1985, programserierna NU för unga döva och Dövas Historia.

Gunilla har föredömligt arbetat med Deaf Arts Now som arrangerades av Stockholms dövas förening under åren 1999 och 2001. Hon var initiativtagare och aktiv i arbetet med Filmfestivalen för döva som äger rum varje år i Stockholm. Gunilla Wågström Lundquist har ett genuint kulturintresse och har verkat för att döva ska få kultur precis som alla andra. Hennes engagemang och stora kulturkompetens är en styrka för dövrörelsen.

För allt detta dövkulturella arbete och fortsatta engagemang vill SDR visa sin stora uppskattning genom att ge Gunilla Wågström Lundquist Guldtecken nummer sex.

Visa inlägg