Lennart Andersson är utbildad lingvist och vid sidan om lingvistik växte ett stort intresse för dövas historia fram. Dövas historia i Europa och kampen för teckenspråk sägs ha sin vagga i Paris. Detta kommer fram i hans viktiga forskning om dövas utveckling och har resulterat i bland annat två utgivna böcker om ”Teckenspråkets guldålder” (2014 och 2017) där vi får kunskap om dövas historia under 1700- och 1800-talen. Arbetet har kretsat kring ideologiska förändringar, människors kamp för ett språk och hur detta påverkade organisationer och dövas utbildning. Under hans uppskattade föreläsningar inredde han ofta rummet med bilder och använde väggarna för att vägleda åskådarna genom en tidsresa och historiska händelser.

Lennart Andersson har även ingått i arbetet för att den svenska regeringen ska tillsätta en utredning om det hundraåriga förtryck som döva upplevt, med en offentlig upprättelse för döva som mål. Hans engagemang, kunskap och mångåriga forskning om den oralistiska ideologin och dess allvarliga konsekvenser för döva har varit en stor tillgång i SDR:s arbete.

Visa inlägg

Debbie Z. Rennie gick på Western Pennsylvania School for the Deaf i Pittsburgh i USA och flyttade till Sverige 1991. Hon hade redan då flera års uppträdanden i USA bakom sig. Under hennes över 30 år i Sverige har hon i sitt arbete inom teater och konst alltid utgått från dövas och teckenspråkets villkor utan att göra kompromisser. När läroplanen för teckenspråk från och med 2011 även inkluderar teckenspråkspoesi var det Debbie Z. Rennie som hade möten med Skolverket. Förutom att hon själv otaliga gånger uppträtt som skådespelare har hon även regisserat teaterföreställningar, däribland ”Här kommer Pippi Långstrump!” samt ”Romeo och Julia på Gullbacken”.

Genom sin ledarstil – empowerment – och otroliga förmåga till både kroppsliga och språkliga uttryck har Debbie Z. Rennie inspirerat många döva barn och ungdomar att utforska olika konstformer genom teckenspråk. Hennes rika och inspirationsfulla kunskap i teckenspråks- och teaterkonst lämnar ingen oberörd.

Visa inlägg

Bengt-Åke Malmberg har ett stort hjärta för föreningslivet och har fina kontakter med väldigt många döva i alla åldrar. Som en lokal profil i Halland och Småland har han med sin lyhördhet och sitt engagemang bidragit till en betydelsefull fritid för många döva. Bland fritidsaktiviteterna finns bland annat fiske och minigolf. Sommarstugan Tallvik hade en särskild plats i hans hjärta. Han har också haft ett stort engagemang i föreningarnas fritidsanläggningar och deras historia.

Bengt-Åke Malmberg var också under en stor del av 1980-talet mycket aktiv i frågor kring döva barns rätt till förskola på teckenspråk. Han har under många år på 1980- och 90-talen suttit i SDR:s förbundsstyrelse och var också representant i SDR:s förskolekommitté där hans insatser resulterade i positiva effekter och hade stor politisk påverkan. Hans värdefulla insatser har medfört positiva följder för döva barn i förskolan och dövas fritid.

Visa inlägg

Teckenspråksläraren Irene Carlsson har fångat upp många hörselskadade och döva elever i integrerade skolor. Hon är ett ypperligt exempel på hur en teckenspråkslärare kan utgöra en bro till den döva gemenskapen. En stor andel av hennes elever valde senare en skolgång i dövskolan eller gymnasiet i Örebro. Idag är de självständiga, starka och aktiva individer i dövvärlden. Hon har även undervisat föräldrar till döva barn i teckenspråk och hörande gymnasieelever som valt teckenspråk som språkval.

Genom att söka upp, hälsa på och ta med ensamma döva till dövföreningen har Irene Carlsson brutit isolering och utanförskap för många döva. Hon besökte regelbundet döva äldre på äldreboenden för att göra dem sällskap, något hon gjorde redan från barnsben tillsammans med sina föräldrar. Vidare har hon också följt med döva till olika myndigheter som ett stöd under mötena. Irene Carlsson är en kvinna med ett stort och varmt hjärta som i sin egen omgivning, i Nässjöorten och ute i ”mörka” Småland, har gjort stora och betydelsefulla insatser för döva barn, unga och äldre.

Visa inlägg

Per-Thomas ”PTÖ” Örlegård var en välkänd och engagerad profil inom dövrörelsen. Han brann för frågor om dövas kultur, historia, föreningsliv, tillgänglighet och sport. PTÖ var en av de tidiga eldsjälarna i Sveriges Dövhistoriska Sällskap, SDHS, då han ingick i interimsstyrelsen och deltog i planeringen av det första dövhistoriska seminariet i oktober 1993. 1997 valdes han till Malmö dövhistorieföreningen Rapphönans första ordförande. Som en stor profil inom dövidrotten fick han år 2006 Svenska Dövidrottsförbundets förtjänsttecken i guld och hederspris för sina insatser i IK Scania och för herrarnas fotbollslandslag.

Genom företaget Döviana investerade PTÖ tid och resurser för stora nationella arrangemang som Dövexpo och främjade flera produktioner och böcker för och av döva. Han avled den 12 september 2016. Per-Thomas Örlegård hade ett genuint engagemang för dövas kultur och dövas historia samt de arrangemang och projekt han var involverad i.

Visa inlägg

Med ett stort engagemang i Dövkyrkan och dövas rätt till Bibeln på teckenspråk, arbetade Thyra Lindström tillsammans med andra i projektet ”Bibeln på teckenspråk” 1998 till 2008. Projektets syfte var att döva skulle få tillgång till bibeltexterna på sitt första språk – svenskt teckenspråk. I projektets slutrapport återfinns citatet: ”När en människa får tillgång till bibeltexter på sitt hjärtas språk får också hon möjlighet att bli berörd på djupet. Sitt hjärtas språk som hon gläds och sörjer på, älskar och hatar på.” Thyra Lindström har också ett stort hjärta för föreningslivet, där hon varit aktiv i lokalföreningar, ungdomsförbundet, pensionärsförbundet och även suttit i SDR:s styrelse. Hon har varit verksam som teckenspråkslärare, på bland annat Kristinaskolan i Härnösand. Där Thyra Lindström finns, finns alltid en glädje och entusiasm som lätt sprids vidare.

Visa inlägg

Vid bildandet av Sveriges Dövhistoriska sällskap, SDHS, 1993 blev Per Eriksson invald i styrelsen och han var sedan aktiv där under flera år, bland annat som redaktör för SDHS:s tidskrift från dess bildande 1995. Tidskriften fick senare namnet Döva rötter. Att han brinner för dövhistoria är tydligt och resulterade i två böcker som han har skrivit; Dövas historia del 1 (1993) och Dövas historia del 2 (1999). I dessa böcker har Per Eriksson belyst dövas historia i Norden, Europa och Nordamerika, samt utvecklingen av dövundervisningen. Böckerna berör områden såsom attityder till döva, metoder, teorier men innehöll också unikt material som inte tidigare publicerats. Tack vare hans genuina intresse och engagemang för dövhistoria har han stått för viktiga bidrag i våra förutsättningar att få mer kunskap om vår historia. Genom att bevara och sprida kunskap om dövas historia och utbildning har Per Eriksson bidragit till att medvetenheten ökat.

Visa inlägg

Karin Rönnmark titulerades som kulturtolk efter deltagande på den första tolkutbildningen i Sverige 1969. Men redan 1966 anställdes hon på SDR och inom kultur- och teaterverksamheten byggde hon broar mellan döva och hörande genom att vara skuggtolk. Ett av hennes uppdrag i kulturella sammanhang var att taltolka alla föreställningar av välkända ”Omvända världen” som visades ett 80-tal gånger runt om i Sverige och Norden. Som barn till döva föräldrar har hon också haft ett engagemang för och varit aktiv inom flera CODA-frågor samt organisationen för denna målgrupp. Hon är en av initiativtagarna till bildandet av en förening för teckenspråkstolkar 1969 och föreningen hette då Dövtolkföreningen, numera Sveriges Teckenspråkstolkars Förening, STTF. Karin Rönnmark var också en av dem som bildade tolkverksamheten i Örebro 1977, vilket sedan utvecklades till en av Europas största tolkversamheter.

Visa inlägg

Lennart Tjärnström är utbildad målare och var aktiv i Örnsköldsviks Dövas Förening, bl.a. som ordförande. Han fick erbjudande från Sveriges Dövas Riksförbund att börja arbeta som journalist på dåvarande SDR-kontakt. Som verksam journalist och redaktör för förbundets medlemstidning 1980 till 2008 har han bevakat dövas frågor och träffat en rad döva från hela Sverige men också ute i världen. Han har visat sig ha en enastående förmåga att skildra döva personers livssituation ur journalistiskt perspektiv. Efter sin tjänstgöring på tidningen skrev han en bok om fyra personer som gjort extra starkt intryck på honom under åren som journalist. I boken ”Fyra livsöden från 1900-talets dövsverige” bjöd han på ett fantastiskt porträtterande och berättande om fyra olika personers upplevelse av att ha vuxit upp och levt som döv i början av 1900-talet. Lennart Tjärnström har med rätta kallats för dövrörelsens stjärnreporter.

Visa inlägg

Filip Burman och Mindy Drapsa är två unga döva filmmakare som har förverkligat sin vision att berika människor och samhälle med teckenspråk och teckenspråkiga produktioner. TV-serien anders.se blev banbrytande genom att vara Sveriges första TV-serie på teckenspråk, helt utan ljud men med svensk och engelsk text. Den producerades med små ekonomiska resurser och stor del ideellt arbete, tillsammans med flera unga döva aktörer och visades upp i två säsonger i sammanlagt 16 avsnitt. Anders.se visade upp många igenkännande karaktärer och speglade samhällets normer på svenskt teckenspråk. Alla kunde känna igen sig med ett leende. Med anders.se och den senare informationsfilmen ”Jag ser vad mitt barn säger” visar Filip och Mindy att de är goda förebilder för andra unga döva genom att på ett både modigt och professionellt sätt anta nya utmaningar och förverkliga sina drömmar.

Visa inlägg

Yvonne Modig är en norrländsk eldsjäl som har gjort stora insatser för dövrörelsen i hela landet. Yvonne var styrelseledamot i SDR 1992 – 2009, de sista 7-8 åren som vice ordförande. Inom SDR var Yvonne pådrivande för satsningar för kvinno- och familjefrågor. Men det är framförallt för hennes stora engagemang för biståndsverksamhet som Yvonne får Guldtecken.

Yvonne har varit ordförande för Medelpads dövas förening i många år. Yvonne och MDF är en stor förebild för alla små dövföreningar, på grund av deras generösa och tålmodiga insats för döva i Laos. Långt efter det att annat stöd dragits in fortsatte Yvonne med medlemmarnas stöd och stor envishet att stödja döva i Laos, och det engagemanget har bidragit till att Laos idag har ett erkänt nationellt förbund.

Visa inlägg

Gull-Britt Engdahl är hörande och har växt upp med döva föräldrar. Hon är en kulturpersonlighet som på ett unikt sätt bidragit till kunskapsspridningen om svenskt teckenspråk, både som teckenspråkstolk och som dövkonsulent. Gull-Britt har också gjort fina ideella insatser, bl.a. som ledare i Teckenkören i början av 80-talet. Det blev populärt bland Göteborgsföretag att anlita Teckenkören till personalfester, och kören deltog också i kommunens olika aktiviteter, och det svenska teckenspråket fick därigenom fin uppmärksamhet. Gull-Britt är än idag en eldsjäl som verkar för bevarandet av Göteborgs Dövas Förenings fritids- och semesteranläggning. Det är till stor del tack vare Gull-Britts stora hjärta och omsorg som Solhem fortsätter vara en välmående och välbesökt sommaranläggning på Björkö.

Visa inlägg

Teckenlådan, ett program för de allra yngsta, sändes för första gången den 15 januari 1994 efter en idé av Anna Holm och Kicki Wallin, som också skrivit i stort sett alla manus.
Henryk Zwolinski var Teckenlådans första programledare och han följdes av Niclas Björkstrand, Ella-Karin Lindström, Johanna Kankkonen, Helena Bergström, Tommy Rangsjö, Maja Kvist, Vinetta Lyxell, Karin Björk, Cathrine Björkstrand, Simone Lindwall och Mona Riis. Den busiga huden Busan spelades av Patrick Forss. Busan blev vän till alla barn, och han stod alltid på deras sida.

Syftet med Teckenlådan var att göra ett underhållande program, som också var lärande och hade hög kvalité. Sagor och berättelser skulle väcka barnens fantasi.
Syftet med Teckenlådan var också att döva barn skulle kunna identifiera sig med programmet, ett annat att stärka barnets självkänsla. Därför var ett rikt teckenspråk mycket viktigt.

Teckenlådan sändes i tolv års tid och hade mycket höga tittarsiffror. Ofta var det mellan 200 – 300 000 tittare på varje program. Det sista programmet sändes 17 december 2005. Sammanlagt producerades ca 400 program. Teckenlådan är fortfarande ett populärt program och sänds idag som reprisprogram i Barnkanalen.

Det är med stor glädje SDR vill ge Teckenlådans medarbetare Guldtecken nr 17 för produktionen av högklassigt och underhållande barnprogram för döva och hörande barn.

Visa inlägg

Gunnel Linde föddes 1924 i Stockholm. Hon har arbetat som TV- och radioproducent, författare, journalist och tecknare. På 1950-talet producerade hon ett populärt barnprogram i radio, Osynliga klubben och hönshusbåten. 1958 debuterade hon med barnboken med samma namn.

Gunnel Linde belönades 1965 med Holgersson-plaketten för ”Den vita stenen” och 1978 med Astrid Lindgren-priset. Hon mottog 1987 det första Astrid Lindgrens Värld-stipendiet. Hon har tidigare suttit i Svenska barnboksakademien. För TV har Gunnel Linde bland annat gjort barnserierna ”Pellepennan och suddagumman” 1965 – 1989 och ungdomsprogrammet ”Upp med händerna” 1974. om dövas teckenspråk.

Efter ”Upp med händerna” fanns det nog inte längre någon människa i Sverige som inte visste att teckenspråket existerade. ”Upp med händerna” sändes i TV 1974 och där användes teckenspråket som ett hemligt språk. Programmet gjorde i ett slag teckenspråket allmänt känt och bidrog kraftigt till efterfrågan på kurser. En kortlek som hörde till programmet såldes i över 100 000 exemplar. Att inte bara barn och ungdomar utan även vuxna sett ”Upp med händerna” märkte många döva på sina arbetsplatser. Nu började arbetskamrater som aldrig tidigare visat sig intresserade komma fram till dem och visa tecken de lärt sig på TV eller fråga hur det eller det tecknades.

För denna mediala och banbrytande spridning av teckenspråket för barn och ungdomar vill SDR visa sin stora uppskattning genom att ge Gunnel Linde Guldtecken nr 16.

Visa inlägg

Ingen är så starkt förknippad med SDR som Ingvar Edwall. För många är han Mr SDR.

Dövrörelsen har alltid varit hans hjärtebarn. Listan över Ingvars alla arbetsuppgifter och uppdrag hos SDR mellan åren 1977 och 1990 är lång, så lång att allt inte får plats här.

Ingvar arbetade hos SDR som föreningskonsulent från 1977 till 1988. Han var mycket ute på fältet och många undrade var han bodde. Ingvar svarade: ”Jag bor i Sverige och tvättstugan är i Leksand”. Han besökte nästan alla dövföreningar i landet. Ingvar Edwall har följt SDR sedan 1960 fram till idag. Han har suttit i SDR:s styrelse 1992 – 2005.

Ingvar är mest stolt över att Lars Kruth uppmuntrade honom att ta på sig uppdrag som var utmanande för SDR:s framtid. Han var bl a med i en videogramsutredning som ledde fram till bildandet av Dövas TV. Han satt i Västanviks skolstyrelse från 1978 fram till 1990. Ingvar var också med i Dövas Nordiska Råd, från 1978 till 1986.

Efter lärarhögskolan i Linköping blev han folkhögskolelärare på Västanviks Folkhögskola 1990 och hade ansvar för Europalinjen och Internationella linjen 1991 – 1994. Han var i Nicaragua i fyra månader som biståndsrådgivare till ANSNIC och är mycket stolt över att ANSNIC utvecklats till en stark organisation.

Det är med stor glädje SDR tilldelar Ingvar Edwall Guldtecken nr 15 för hans mångåriga och stora insatser för döva nationellt och internationellt.

Visa inlägg

Karl-Gösta Sjöberg föddes 1935 i Smedsbyn utanför Boden. Han gick i dövskolan i Härnösand, och därefter i yrkesskolan i Vänersborg. Där utbildade han sig till typograf, vilket han sen arbetade som i Vänersborg. Under denna tid var han aktiv i Trollhättans Dövas Förening och hade olika funktioner fram till 1960. Därefter gick flyttlasset till Piteå, och arbete hos Piteå Tidningen fram till pensioneringen 1997.

I mer än 40 år har Karl-Gösta Sjöberg engagerat sig i styrelsearbete. Han har suttit i SDR:s styrelse under åren 1972 – 1978, varit sekreterare, kassör och ordförande i Södra Norrbottens Dövas Förening och sekreterare och kassör i Norrbottens Dövas Teckenspråksförening (tidigare Norrbottens Dövas länsförbund).

Trundögården har legat honom varmt om hjärtat. Han var med och startade verksamheten och har hållit den vid liv i många år, med uppdrag som ordförande och kassör. Karl-Göstas goda och nära lokalpolitiska kontakter har på många sätt gynnat döva i Norrbotten. Hans noggrannhet och stora kunskaper i bokföring och ekonomi har varit en styrka i föreningssammanhang.

För det stora och ansvarsfulla engagemanget för döva och föreningslivet vill SDR visa sin stora uppskattning genom att ge Karl-Gösta Sjöberg Guldtecken nr 14.

Visa inlägg

Ulla Wittesjö föddes i Helsingfors i Finland. Hon gick först i hörselklass i två år och sedan i Borgå dövskola 1940 – 1945. Efter dövskolan arbetade hon på ett tryckeri och 1951 flyttade hon till Malmö där hon gifte sig. Under åren 1951 – 1966 var Ulla Wittesjö medlem i Malmö Dövas Förening ”Svenske”, utan att vara aktiv i styrelsen.

När Ulla Wittesjö flyttade till Hässleholm 1966 blev hon medlem i Dövas Förening ”Göingen”. Hon blev invald i Göingens styrelse 1970 där hon fortfarande är kvar, nu som ordförande sedan 1995. Hon var även ordförande mellan åren 1976 och 1987. Ulla har varit aktiv i Skånes Dövas Länsförbund i 25 år. Hon har under kortare perioder suttit i både FSDB:s styrelse och i pensionärsförbundets och i SDR:s styrelse.

Hon var föreningskonsulent i Göingen 1987 – 1995 och föreningens representant i KHR i många år. Hon var också med och ”byggde” upp föreningens fina lokal Göingen vid Finjasjön i Hässleholm som invigdes 1984.

Det Ulla är mest stolt över är att hon var med och initierade ett äldreboende i lägenheter i Hässleholm. Döva pensionärer intervjuades om hur de hade det och vilken service de önskade. Svaren sammanfattades i rapporten ”Äldreomsorg på dövas villkor”. Ulla beskriver sig som tålmodig och hon kämpar vidare i både medgång och motgång. Det är med stor glädje SDR ger Ulla Wittesjö Guldtecken nr 13 för hennes mångåriga engagemang.

Visa inlägg

Johnny Schelander växte upp i Kumla under andra världskriget. Johnny fick, efter skolgången i Örebro, arbete och utbildning på en skofabrik i Kumla. Efter 15 år på skofabriken började han arbeta på Birgittaskolan i Örebro. Han arbetade också som elevvårdskonsulent på Bilbergska gården i flera år. Johnny kom sedan tillbaka till Birgittaskolan där han bland annat arbetade som vårdare och teckenspråkslärare.
Johnny har i många år fungerat som sekreterare inom dövföreningen och idrottsföreningen i Örebro. Hans plattform är dövföreningen med dess medlemsvård och intressepolitiska verksamhet. Han har varit aktiv i KHR i flera år. Han var den som startade medlemstidningen Månadsbladet 1970 då han ansåg att det var viktigt att dövrörelsen i Örebro fick information om lokala händelser och kommande program. Månadsbladet ges ut än idag. Johnny var med och bildade Örebro Dövas Ungdomsklubb 1967.

Han kämpade i sju år för att få SJ att sätta upp monitorer på Örebro centralstation så att döva skulle få information om tågtider m m. Detta gav resultat 1987, då monitorerna sattes upp. Johnny är nu aktiv inom Örebro Dövas Pensionärsförening och har arbetat mycket med kontakter kring äldreomsorgen inom Örebro Kommun.

Det är med stor glädje SDR tilldelar Johnny Schelander Guldtecken nummer 12 för hans mångåriga och ansvarsfulla insatser inom dövrörelsen.

Visa inlägg

Ingvar Johansson är vad man kan kalla, en äkta gräsrot. Hans engagemang för döva, både inom och utanför dövföreningen, har haft stor betydelse för många. Döva och deras livssituation både i Jönköpings län och i Sverige har engagerat Ingvar väldigt starkt. Ingvar har varit ledamot i det kommunala handikapprådet och länshandikapprådet under flera år, och hans goda kontakter med politiker har bidragit till en positiv utveckling för dövas situation i hemlänet. Ingvar har även varit ledamot och ordförande i Vätterbygdens Dövas Förening sedan 1963 och är fortfarande aktiv i styrelsen.
Han har värnat om dövas sommarställe i Jönköpings län, Västersol, där han lagt ner många timmar.

Ingvar har alltid företrätt och försvarat de svaga grupperna i dövrörelsen. Han har sett till att döva mått bra utifrån sin egen situation. Ingvar säger inte nej utan oftast säger han – jag ska försöka. Under hans nio år i SDR:s förbundsstyrelse har gräsrotsfrågor lyfts upp på ett föredömligt sätt. Många gånger har Ingvar, medvetet eller omedvetet, förhindrat att SDR fjärmat sig från gräsrötterna.

För detta engagemang för döva och föreningslivet på gräsrotsnivå vill SDR visa sin stora uppskattning genom att tilldela Ingvar Johansson Guldtecken nr 11.

Visa inlägg

Gert Nilsson föddes i snapphanebyn Hylta i Östra Göinge kommun 1936 som sjätte barn i en syskonskara på åtta. Gert återvände till barndomstrakterna i Östra Göinge efter avslutad skolgång och arbetade då inom metallindustrin. Gert blev medlem i Dövas Förening i Kristianstad 1952, då han som ensam döv ute på landet sökte efter en gemenskap. Vad Gert minns från 1950-talet var att det ordnades roliga och intressanta föreläsningar och badresor till Åhus.

Gert kom in i styrelsen i Kristianstads Dövas Förening 1955 och har haft flera styrelseuppdrag fram till idag. Gert Nilsson är den som suttit längst i styrelsen av alla under föreningens 50-åriga tillvaro. Förutom att ha varit verksam i föreningen i många år var Gert också styrelseledamot i SDR i mer än 12 år. Gert arbetade i tio år som ombudsman för döva hos ABF Skåne i Landskrona. Gert Nilsson har i flera år suttit i Skånes Dövas Länsförbunds styrelse som kassör. Gert var också en av de tre stiftarna till DIK Crian, som fortfarande är verksam.

Gert har bidragit till medlemsvård av god kvalitet, genom att i föreningen ordna Luciafester, ålagillen, sillsexor och surströmmingsfester. Gert är en skåning som i många år spridit glädje, kunskap och lugn i dövrörelsen och det är med stor glädje SDR tilldelar Gert Nilsson Guldtecken nummer 10.

Visa inlägg